Love hurts

Ja, ibland gör det ont.
Men ibland gör det inte ont, jag vill inte att det ska göra ont.
Jag vill inte vara en börda, och jag hatar mig själv för att allt alltid ska handla om mig!
FÖRLÅT! älskade fina du.


förlåt.

Lemon tree

Allt är. skit.
Eller egentligen inte, absolut inte, nu överdrev jag utav bara helvete. Egentligen är det mesta bra, egentligen. Jag menar, det är lov, min finaste älskade är här, och ja, det är lov.

Men ändå på något sätt lyckas dendär jävla känslan av att allt är fel ta sig in i min hjärna och bara tränga sig fast, magen känner det också. Det är något som är på gång, och det är mitt fel om att går åt helvete.

Jag kan inte sova när du inte säger godnatt till mig, jag kan bara ligga rakt upp och ner och stirra i taket, som jag egentligen inte ens ser eftersom det är alldeles för mörkt i rummet, men jag stirrar på vad jag tror är taket, och det är bara hemskt eftersom jag bara vill ligga och hålla om dig, eller att du håller om mig, men det är felfelfel att inte säga godnatt, av mig iallafall. Jag önskar att jag kunde göra mer för dig, att din dag blivit bättre än vad den blev. Att du fortsätter älska mig,
för om du slutar klarar jag mig inte, du är ju mitt syre, mitt allt.


Älskade finaste käraste du, du lämnar mig väl aldrig?

On the radio

Aj.
Jag bara PALLAR inte mer! Kan ni inte fatta, för i helvete?! Alltså,
såhär kaosartat tror jag aldrig det har varit förut, helt ärligt. Det är bara pisssssss & det är ju fan inte mitt fel





jag vet att du försöker hjälpa, men dina handllingar har bara motsatt effekt och allt blir pissigt och du förstår inte vad jag menar när jag säger att jag vill vara vuxen, det funkar tydligen inte. Det är du som vill att jag ska bli vuxen, så försöker jag & får inte!

Jag vet inte ens vad jag ska skriva, jag är alldeles för arg och för sårad, AV ER BÅDA, för att kunna få ur mig något vettigt, jag bli bara alldeles utmattad och handlingsförlamad.

2 become 1

Kaos!
Överallt, men mest i mitt huvud.
Det blir alldeles för jätteförmkt nu.
Överbelastning av hjärnan & dess kapacitet.
Jag har saker att göra hela tiden, ton av prov,
jag måste fixa med julklappar och även med annat,
jag tror att jag dör av saknad hela veckorna och jag gråter
så att jag tror att mitt hjärta kommer torka ihop och sluta slå.

& jag vet inte vad jag kan göra åt det, det enda jag verkligen längtar till är jullovet,
det betyder att jag & jesper kan vara tillsammans länge, i tre veckor, utan uppehåll,
men samtidigt betyder det att jag först måste ta tag i massa saker, det kommer antagligen
krävas mycket tårar från min sida och kanske kommer jag förlora en viktig realtion till en viktig person.
En relation jag egentligen inte vill mista för det är en av det viktigare i mitt liv, men om han sviker så djupt som jag tror att han kommer, då kommer jag inte kunna förlåta, om han inte kommer med en riktigt bra ursäkt.

Men jag vet iallafall att det är jag & jesper mot världen, att han är allt jag har & allt jag kommer ha för alltid. Alla andra kommer försvinna, familjemedlemmar, kompisar, andra, men Jesper kommer alltid finnas kvar. & det vet jag för att under våra sex månader tillsammans har han stått ut med så mycket, och ändå så finns han kvar för mig fortfarande. Han håller alltid om, pussar alltid på, tröstar alltid, när jag verkligen behöver det.

You had me at hello.



Snälla, få helvetet att sluta.


& egentligen hade jag en bra dag idag, men den sket sig iallafall. Av alla känslor som bara strömmar genom mitt blod, jag vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska göra för att inte synas för mycket eller för att inte vara för mycket ivägen. Det enda jag kan tänka på är hur fel jag gör.
Jag vill bara gråta, hela tiden. Igår när jag pratade med jesper i telefon strömmade tårarna helt sjukt mycket, men det var för att jag kunde inte låtsas längre, varför ska jag behöva vara så stark alltid? Jag förstår inte varför jag är utnämnd till den stakre, jag som egentlgien är svagast i världen...

Vy från ett luftslott

Det var så fint. I lördags, för snart sju dagar sen (femidagalltså), det var jag & min älskling tillsammans med regnet och kent. Nu fick jag reda på att jag får återuppleva det igen, men inte i göteborg, dock både i trollhättan och i örebro. Helt u-n-d-er-b-a-r-t! Det finaste är att dom spelar i trollhättan på alla hjärtans dag, vi som inte tänkt fira det. Men jatack <3

Nu ska jag fortsätta försöka le bort min konstanta huvudvärk.

Miss Blue

Ojoj, nu blev det lite sådär panikångestkänsla på dethär dårå. Bara uppdaterat en gång under november, vad är det frågan om egentligen?
Jaja, det har hänt så mkt, mer skolångest, mer Jesperkärlek och vänskapsmys. Just nu är det psykångest & Vincentpuss.

Jaja, det är 5 månader idag och jag vill vara glad och vara där :*
Så 14.30 åker jag dit, det är ju lite TJOHO känsla på den dårå, ännu mer TJOHO känsla är det ju på Göteborg, Liseberg och Kent imorgon! Det är tillochmed kärlek.


Jag är bara så osammanhängande att jag skäms, nu ska jag ta med datorn upp, käka massa chips och godis & se på något skoj.

Sweet Miss Blue, how do you do?

Ensammast i sverige

Det är som en bottenlös, bäcksvart brunn.
Livet alltså.
Verkar inte finnas något slut på helvetet. Det bara fortsätter o fortsätter, jag har haft ett jättebra lov. Världens finaste lov fyllt med uppgångar, jag har mått så bra att jag har glömt bort ångesten, visst har den knackat på några gånger, men jag har aldrig släppt in den. Nu inatt kom den tillbaka till mig, jag vet att det är dags för oss att säga farväl för den här gången, och då kommer den gärna och hälsar på. Jag börjar tänka, tänka på hur det kommer vara utan hans värme i sängen, hans kramar på morgonen och hur han drar mig tillbaka baklänges när jag ska gå upp för klockan är mer eftermiddag än lovligt, jag kommer sakna hans ögon, hans fingrar och hur han leker med mitt öra när jag ligger i hans knä. Jag vet ju att vi kommer ses igen, men jag vill aldrig lämna den enda jag verkligen vågar hoppas på.

Inatt har jag fällt tårar, och han finns fortfarande vid min sida. Jag är förundrad, över att någon så underbar står ut med mig. Jag är också förundrad över hur jag själv kan leva, med mig som jag faktiskt är. För Amanda är ingen bra person, bara svaghet och rädsla finns inuti mig. Det finns personer jag skulle vilja konfrontera om deras vänskap tillexempel, det finns så mycket lögner och missförstånd jag skulle vilja ta itu med, men jag är alldeles för svag och rädd. Jag vet att även om jag skulle ha en hel armé av vänner bakom mig som tar emot mig om jag skulle misslyckas så skulle jag ändå inte kunna konfrontera denhär personen.

Just nu, alldeles i det här ögonblicket är allt perfekt egentligen, det är tyst, bara Tillbaka till samtiden spelas på datorn, jag och mannen i mitt liv sitter alldeles intill varann, och ändå låter jag tårarna rinna. Fastän just i det här precisa ögonblicket finns det inget att gråta över. Han har lovat mig att alltid finns, och för första gången någon säger så till mig litar jag på det. Det har ingenting med att göra med att dom andra som sagt så varit oärliga, men jag vet att man tröttnar på mig, det vet jag, även om man kanske inte vill så gör man det. Men att jag känner att Jesper kommer finnas kvar är att han har sett min värsta smärta som jag vanligtvis inte visar för någon, han har sett den, han har hållt om mig när jag skakat av sorg, och han sitter ännu tätt tätt intill. Det värmer så i hjärtat.

Sen finns det självklart andra saker som bekymmrar mig, men som jag inte vill ta upp. hur otroligt mycket jag misstrivs i båda mina "hem" kanske. Känner mig inte längre välkommen i något utav dom. Jag vågar inte berätta för min kurator hur dåligt jag mår, det känns inte som om de 50 minutrarna var tredje vecka jag får räcker till.

Detta är alltså ännu en natt jag låtar tårarna tvätta bort sminket åt mig...

Våga vara rädd

Förstå att jag älskar dig. Lämna mig aldrig...

Skin

Jag har rätt så ont faktiskt.
Men det är ju ändå saker som jag inte kan erkänna eller hur. Att bara höra en jävla massa tjat och klagande visor hela dagarna är något som jag verkligen inte orkar mer, det bara tär och äter upp mig lååångt inifrån.
Kan ni inte förstå det nån gång? Grejen är den att jag lyssnar gärna, så hemskt gärna. Det är då jag känner mig som mest levande, men fan, nu äter det bara i mig och jag vill bara gråta ut.
Modet sviker mig mer och mer för var dag som går och jag har ingenstans att gömma mig. Inget självförtroende att ta lite skydd bakom, nu är jag helt blottad. Kan inte visa mig stark i skolan längre heller. Det var en tid när jag var kung på det, men nu får jag inte ens vara kung på att ljuga. Nu är jag bara Amanda.
& det som gör mig så rädd för det är väl att alla kommer se mig som jag verkligen är, tyvärr kommer nog flera svika och glömma och förneka att de någonsin känt mig.

& jag blir så rädd när jag hör om alla som dör, det är inte rättvist! Jag har sett tillräckligt med lidande just nu tycker jag, jag brukar ju gilla hösten och vintern med allt mys det innebär, men nu skriker döden ut sin närvaro och jag går alltid på helspänn, rädd för att bryta något. Jag känner ingen personligen, men det gör så ont, att se vänner, familjens vänner och andra utomstående skaka av gråt och utav sorg. Jag blir så maktlös. Jag må kunna lyssna, trösta och göra mycket annat för mina vänner, men döden kommer alltid vinna över mina försök att hjälpa.


Jag gillar inte.
Men jag älskar.
Dig, dig och
dig.

Morning paper dirt

fan. Allt kan bli så fel.
Varför kan vi bara inte fixa allt?
Ska vi vara så jävla inkompetenta och konstiga?
Jag är kanske värst av oss och jag vill spy bara jag tänker på det.
Jag gillar mig själv, verkligen inte något.
Just nu så vill jag gråta och dö.
Jag vill bara försvinna.



Skit.

Sömnen

Dagen är faktiskt bra, trots omständigheterna.
Jag sov alldeles för lite, tre timmar, och jag blev smittad av Tintin och Wilma i helgen, så nu är jag härligt genomförkyld och har ont i halsen. Jippi!

Jaja, jag kom upp imorse iallafall tack vare Mimmi, hon väckte mig runt sju, då kom katten in och bråkade också. Sen så åker jag upp till knuffen, var där i en timme för kuratorsamtal, det var hur mysigt som helst, hon hade tänt et ljus, det var lite mörkt utanför, riktigt höstkänsla :) sen så åkte jag till skolan och ja. Händer itne så mycket. Hade engelska, vi såg på film och jag somnade inte! Trots att jag bara sov tre timmar :P Träffade Lollo också, det var bäst bäst bäst, puss på henne!



[Dagen efter]

Dagen är väl okej, mensvärk och huvudvärk så att det bara skriker om det, jag saknar Jesper och det blir inte bättre av att han antagligen ligger och sover emd urladdad mobil så att jag inte får tag på honom heller. Kanske träna idag om jag inte är allt för sjuk, eller så åker jag till Lager 157 med mamma & syster och kanske införskaffar mig ett par nya byxor, mycket nödvändigt måste jag tala om :P
Puss på dagen iallafall. Jag känner mig rätt glad. Trots hemsk mensvärk :P
NEJ MEN EN JÄVLA MASSA PUSSAR!!!!!!!!!!!!!

LSD, någon?

Jag sitter här i min absoluta ensamhet och läser artiklar på Aftonbladet.se, om ungdomsvåldet som blivit så förstorat nu när det i förra helgen inträffade i centrala Stockholm istället för ute i förorterna. Jag menar inte att det är något fel med att det blev uppmärksammat, inte alls, det är jättebra - men alldeles för sent.
Jag anser att det är synd att det ska uppmärksammas först nu, när en kille ur övre medelklassen blir mördad, för det ska aldrig behöva gå så långt. Ingen ska bli mördad - vare sig det är förortsunge eller överklassunge, så enkelt är det. Man ska inte gå på fester när man är femton år gammal och kunna dricka obehindrat med sprit, jag är glad att jag inte gjorde det när jag var i den åldern. Men samtidigt känns det som om det förändrats något kollosalt sen jag var i den åldern, tre år sen, inte hände detta då? Jag vet att det förekom skit i olika städer runt om i landet, men inte var väl ungdomsvåldet lika stort och utbrett då som nu?
Jag läste Lasse Anrells krönika (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article994229.ab) om ungdomsvåldet och blev faktiskt berörd, jag har aldrig haft något för honom, men han skrev otroligt bra angående detta.

Iallafall, även om jag är tjugo mil bort ifrån där det händer, just nu, så blir jag rädd, antagligen livrädd, för vad som ska fortsätta. Vart världen egentligen är påväg, vem vill skaffa tillexempel barn i denhär världen, där det finns risk att man blir ihjälsparkad när man är ute med några vänner på en helg. Inte vill väl någon utsätta sitt eget barn för sånt. Jag pratade med Jesper idag, om en helt annan sak, men det rörde ändå människor, och att man på ett sätt kan se vissa livsstilar som dödliga, för att man inte för sin generation vidare, fortsätter ungdomsvåldet tror jag att det finns dom som kommer sluta skaffa barn, av rädsla. Det är alltså dödligt, på annat sätt än att det faktiskt finns dom som dör. Det kan finnas dom som aldrig föds.

De som mördade Riccardo förra helgen är födda år 1991, när jag läste det satt jag still i flera minuter och bara såg framför mig, de är lika gamla som min lillasyster. Hon är 16 år gammal, har hela livet framför sig. Likadant borde et vara för dem, men dom har börjat livet med att mörda.



Jag tror inte jag vill leva i denhär världen längre

Piece by piece

Ibland, eller nej okejdå, jävligt ofta, blir jag så förbannat irriterad, på dig, och på mig. Varför måste vi alltid tävla i allt? Jag blir så...blä.

jag orkar inte skriva mer nu

Min värld

Vi är redan inne i Oktober och jag antar att livet blir mörkare och mörkare för varje dag som går. Eller kanske inte livet, men dagarna, som snart inte är dagar mer än några timmar om dygnet, allt händer mitt framför ögonen på mig men jag har varit så sluten i mig själv så att jag såg det för första gången idag när jag, Johnny & Julia gick upp på stan, jag såg dom gula, orange & röda löven i luften när dom flög omkring i vinden, jag kände kylan bita vid min urringning, jag kände höstens svarta komma över mig som en mantel.

Allt blir så mycket jobbigare denhär tiden på året, att inte ha någon nära varje dag som jag behöver, att ha någon, så långt bort, som man saknar så att det verkligen gör fysiskt ont i bröstet, det är en aning otäckt och obekant för mig. Men att ändå veta att jag, Amanda är älskad, visst är det en underbar känsla, oja, kan inte beskriva den med några ord i världen faktiskt. Men just nu, när det smärtar som värst, kan jag bara se att mörkret börjar falla utanför fönstren och jag inser att jag har nästan två timmar kvar i denhär skolan för dagen, när jag inser att det antagligen kommer vara skymning när jag lämnar byggnaden, då gör det ändå lite ondare.
Jag vill inte vara kvar på en skola där rektorn förnedrar och trycker ner elever, mina vänner. Jag vill inte behöva le och inte låtsas som om inget hänt, bara för att jag inte valdes till elevrådsrepresentant, jag vill inte behöva torka tårar i vänners ansikte, bara för att han talar innan han tänker, för att hans ord antagligen skadar en aning djupare än andras, för det är ändå han som ska leda oss genom gymnasietiden, det är hos honom vi egentligen ska finna vårt absoluta stöd när vi behöver det, för att fortsätta orka med skolan, vi ska inte behöva höra att vi är fria att byta skola, att han aldrig mer vill prata med oss eller höra honom säga ”kan du inte läsa eller?”. & även om detta ”bara” berör en elev på skolan, min vän, så känns det inte bra. För när hon berättar om vad han sagt så går det rakt in i mitt hjärta också. Jag önskar att jag något kunde göra, men i denhär situationen är jag totalt maktlös. & det är en väldigt jobbig känsla ska jag be att få tala om.


Det märks också att hösten är påväg när man får höra att en tjej har hoppat framför tåget, i vad jag trodde, tills idag, var en olycka. Hon har tagit livet av sig, och varför det känns så overkligt med just henne är för att en utav mina absolut bästa vänner kände henne sen dagis, dom var bästa vänner hela låg och mellanstadiet. & det gör så ont i mig att se henne så ledsen! Hon har stöttat mig i mina mörka stunder, nu är det min tur att stötta tillbaka.
Men jag minns hon som tog livet av sig, jag minns henne så väl. Vi bodde i samma område när vi var små, max 100 meter från varann, vi gick i samma skola, och jag såg henne ofta på stan. Hon hade säkert ingen aning om vem jag var, men så fort jag fick höra nyheten och fick höra hennes namn så såg jag hennes ansikte fladdra förbi. & jag blir så rädd. För hon var ändå så långt bort, jag är inte ens säker på om jag pratat med henne någon gång, men hon var ändå så nära, för vi delade adress, vi delade skola och vänner, liv, skola och fritid. Den var densamma för oss.
& jag tycker det är otäckt. Jag blir rädd, det ska inte behöva vara så.
R.I.P - Sofie 1990 - 2007

Bitch

Ibland, ja, rätt så ofta nu senaste tiden, så undrar jag vart vår skola är påväg någonstans, jag trodde att detta var bra, men så kommer rektorn och går till personangrepp på elever som bara vill ha sin rätt att få säga sina åsikter. Jag blir fan livrädd när jag hört att han sagt att han är så trött på denne, och att det finns andra lärare som också är det. & att han håller kvar en elev inne på sitt kontor dock att denne inte gjort ett smack för att förtjäna en utskällning.
Vart fan är vår skola påväg? Jag fattar det inte och just nu önskar jag att jag tagit en plats i elevrådet så att jag hade något att säga till om, för som läget är nu så kan jag bara sitta och titta på, för jag borde inte vara involverad, men vad tror han? Att vi ska blunda när vi ser våra vänner gråta för att dom är så förbannade? Han är fan bra patetisk, och det är nästan så att jag vill att han ska läsa dethär, och inse att man inte kan bete sig hur som helst mot en elev. Helt allvarligt talat, okej, han kan ha sina åsikter, men han har ingen som helst rätt att som rektor trycka ner elever till tårar. Jag blir så förbannat jävla arg och jag är fan överlycklig över att det bara är 247 dagar kvar i denhär jävla skit skolan!

Cry me a river

Aj. Det gör ont. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, det finns ingen här som kan rädda mig, jag är helt ensam, och aj det gör jätteont. Jag är så förvirrad och jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag önskar att det fanns någon som kunde ta emot mig när jag faller, gång på gång på gång, men jag är ju bäst på att dölja. Så det är väl inte så konstigt, om ni inte ser. Aj.

Ingen Soldat

Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner

Dom sista drömmarna

Ibland så inser jag hur jag kan glömma bort mina vänner, och glömma bort hur mycket dom betyder för mig och hur mycket dom verkligen gör för mig. Självklart finns det vissa undantag, men samtidigt finns det en liten skara som jag vet alltid kommer stanna där, alltid alltid, och hur vet jag det? Jo, dom har stannat så länge redan, genom höga berg och djupa dalar har dom bevisat sin vänskap för mig, om och om igen, gång på gång. Jag älskar er, men jag önskar att jag kunde göra allt för er, som ni gör för mig.
Jag vill rädda er från allt det hemska, och allt det mörka, när ni behöver, jag vill ta med er ut på äventyr, jag vill leva resten av mitt liv tillsammans med er, det är ju ni som betyder!
Så låt oss upptäcka världen tillsammans, älsklingar.
I'mm yours to keep.



Foto: Frida aka. Kram90, Ey_frey, Schattera, Alpha, eller helt enkelt världen finaste fotograf <3

Frank

Det gör ont, sjukt jävla jätteont! Varför kan ni inte bara älska mig, precis som han gör? Varför? Jag vill inte veta att jag kanske blir av med mina pengar för att det gör ont i mig. Det gör jätteont, snälla någon, FÖRSTÅ NÅGON GÅNG! Det gör ont, inutimig. Det är som en kniv som skär isär mig innuti. Men att jag aldrig kommer inse att ni aldrig kommer förstå, men det är ju bara mitt fel! För det är ju jag som döljer det såfort jag går utanför dörren, när jag går ut i det osäkra, då måste jag visa mig stark, aldrig avslöja mig svag.
Jag önskar det omöjliga; att ni kunde se rakt in i mig, se kniven som förstör mig och sen rädda mig ifrån den. Jag önskar att ni kunde vara mina hjältar. Men jag måste klara mig själv.

Jag blir så sårad, tillexempel iförrgår, så satt jag hemma, ensam, lyssnade på musik och mörkret föll utanför, jag ringde Jesper för att berätta för honom hur mycket jag saknar honom, och då brast det. Satt och grät så sjukt länge, tills mamma kom hem, då såg hon att jag var ledsen. Men sen trodde hon att det gått över när jag fått mat. Det är ingen som tror att det är långvarande. Dom tror att min ångest bara är tillfällig, aldrig att jag mått dåligt konstant i flera veckor.

& juste. Jag var hos min kurator i Måndags, det kändes bra, att ha någon att luta mig mot, men inte ens hon ser hur dåligt jag mår, är jag verkligen så bra på att dölja? Jag kan inte berätta allt, dels för att jag är dålig på att uttrycka sånt, och dels för att jag inte vill att någon ska tro att jag är världens tönt, för det är jag inte. Men jag mår inte så bra. & jag vet väl att jag skulle må bättre av att prata ut, berätta ALLT jag känner, men det är svårt att hitta någon som vill lyssna på allt, det skulle nog ta ett tag. Men nu ska jag inte till kuratorn förens den 15e igen. Hjälp. Jag kommer inte komma iväg till Trollhättan i helgen heller, jag kommer sitta hemma, jag kommer dö. Långsamt, men jag vet att jag kommer dö.

Jag kommer spendera helgen nerbäddad i min säng, i mitt stökiga rum, som jag inte orkar städa, för jag orkar inte bry mig om det, med en bok i handen, telefonen i sängen, toarulle brevid mig, för att torka mina konstant rinnande tårar.

Hjälp

Ingenting

Hjälp

You've got a friend

Spelade dom på bröllopsfesten igår, så bra <3
Dom spelade Bara om min älskade väntar & För kärlekens skull i kyrkan, det var vackert, jag grät, av lycka.
Nu vill jag bara gråta utav smärta. Dålig dag idag, jättedålig dag.
Men igår var bra, mycket bra <3

Under bordet

Det kommer aldrig vara synd om mig. Ingen kommer någonsin att bry sig om lilla mig, varför skulle dom? Det finns ju så otroligt mycket viktigare saker än hur ens vän mår, eller hur! Bara för att jag skulle sitta uppe natt efter natt efter natt för er skull, om ni ville och om ni bad mig, det betyder ju absolut inte att ni måste göra detsamma för mig. Eller?

Det finns iallafall en som säger sig älska mig. Jag älskar honom också. Och han besvarar ändå sms som jag skickar, rop på hjälp, han besvarar dom på en gång och visar att han verkligen finns där. Det finns inget som betyder lika mycket. Mendetskulleverkligeninteskadaomnibryddeer Älskling. Kom till mig, stanna hos mig, föralltid.

Joy Surrender

Glöm allt jag sa, jag mår bra

One day I'll fly away

Livet är till för dig och mig, älskling. Det gör så ont att höra din röst genom telefonen igen. Hur lång tid ska det gå denhär gången? Hur många tårar ska spillas? På grund utav att jag föddes på helt fel plats. Aldrig att jag kan göra något rätt, inte ens trösta mina vänner, eller gratulera dom på födelsedagen, aldrig gör jag något rätt. Inte ens det första jag någonsin gjorde, att födas, det gjorde jag på fel ställe.
Så nu när jag ligger här i min säng och saknar dig så förbannat och precis har sett en bra film, så vill jag bara hålla om dig igen, min kropp saknar din kropp, älskling.
It's you and me, against the world. & det spelar ingen roll, hur många gånger dom säger att dom förstår, jag är säker på att ingen kommer att förstå hur stark vår kärlek är. Det är precis vad jag behöver, för att kunna överleva liksom. Jag saknar dig, det gör ont. Jag saknar hur du skrattade så att du nästan inte kunde andas, när vi såg på Idolklipp och andra idioter på YouTube häromdagen, jag saknar stoltheten i din blick när du insåg att du fått mig till att spela ett dataspel, som jag också gillade, jag saknar när du berättar hur underbart du tycker att det är att bara ligga och hålla om mig i sängen, när du berättar hur mycket vårt förhållande betyder för dig, och när du stoppar ner papperslappar i min jackficka med underbara små kärleksförklaringar på, som får mig att börja gråta på fläcken, där på stationen. Jag saknar hur du alltid säger rätt saker vid rätt tillfälle, och att vi alltid blir sams efter att vi tjabblat om sådana onödigheter som bara du och jag ser. Jag är så glad över att du följde med till Göteborg, det blev en extra timme med dig, men jag är så ledsen över att jag gjort dig ledsen nu igen, som jag alltid gör när jag åker hem. Jag mår så dåligt över det älskling, det gör ont att se den man älskar gråta, för att jag har gjort något som jag egentligen inte alls vill. Jag vill ju bara kunna stanna hos dig för alltid. Bara ligga i din säng, somna på kvällen, och inte behöva tänka på att jag någon gång ska åka hem igen, utan att kunna tänka att mitt hem är med dig, där du är, där är mitt hem. Jag vill kunna tänka så, för det är bara med dig jag känner mig helt hemma. Om någon bara kunde förstå. Kanske skulle jag kunna få plugga allt hemma, jämt och hela tiden. På distans liksom.
Älskling, jag längtar efter när vi går hand i hand på IKEA och alla andra värdelösa möbelvaruhus och väljer ut möbler till vårt kök, vårt vardagsrum, vårt sovrum; Till vårt hem. Jag längtar efter att ha nyckeln till vår lägenhet på min nyckelknippa, jag längtar till jag kan berätta för alla att jag bor med min pojkvän, min älskade sambo, i en mysig liten lägenhet, jag längtar efter dig och vårt liv tillsammans, älskling.

Nu ska jag försöka sova, läsa lite kanske, du sa till mig att ringa om jag inte kunde sova, men jag vet inte om jag kan, för jag vet hur otroligt mycket du behöver få sova, och hur söt du är när du gör det, så jag har nog inte hjärta att väcka dig. Vi får se.
Men du ska veta att jag älskar dig. Aldrig tänker jag lämna dig!
I love you, til the end of time, come what may.

/Din föralltid.

Here (in your arms)

Att bara kunna sitta här, och se på den man älskar mest i hela världen, det är så underbart, fast egentligen önskar jag att jag låg brevid honom och sov, men en hemsk känsla i magen håller mig vaken, jag vill kunna ha varje minut med honom, jag vill inte sova, vill inte förlora en endaste sekund!

Jepser, kan du bara förstå hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betyder för mig, varje dag jag lever är för dig, utan dig hade livet slutat allt för tidigt.

Where you are the one, the one,
That lies close to me.
Whispers, "Hello,
I miss you quite terribly."
I fell in love, in love,
With you suddenly.
Now there's no place else,
I could be, but,
Here in your arms.

I like,
Where you sleep,
When you sleep,
Next to me.
I like,
Where you sleep,
Here.

Our lips,
Can touch.
And our cheeks,
Can brush.
Cause our lips can touch,
Here.

Livrädd med stil

Done and done, nu har jag beställt en ny telefon.
LG KE970 Shine, kanske kan man köpa sig lite lycka då och då.

Uriel

Downdowndown, in black.
Nej, nu gör det så förbannat ont igen, varför kan du inte bara älska utan gränser? Varför får vi inte bara vara nära, utan mil?
Varför ska jag vara så förbannat rädd nu igen, för vad du eller hon eller någon annan tycker, varför kan jag inte bara få vara mig själv?
Jag får inte må dåligt, för jag har blivit vuxen, och det gör ont. För då börjar jag såklart må ännu sämre. & utan dig är det knappt uthärldigt, jag hoppas att du är medveten om det.
Jag vill så gärna komma till dig i helgen, men Camilla vill komma hit, och det är klart att jag vill att hon ska komma också, hon är bäst ju, men det bästa vore om vi alla var i trollhättan, men det kommer väl aldrig att gå?

Det är friluftsdag imorgon, som tur är så är jag sjukt förkyld och ja, jag vill verkligen inte, aldrig i livet att jag tänker göra bort mig! Jag har varit med på en friluftsdag på min skola, första i ettan, haha, jag är patetisk.

MEN FÖR I HELVETE, RÄDDA MIG UNDAN MÖRKTER NÅGON GÅNG DÅ, KOM HIT, HÅLL OM MIG, SÄG ATT DU ÄLSKAR MIG, VISA DET, OCH LÄMNA MIG ALDRIG IGEN.


Jagärbarasåräddförattfåvaraensam

Let's go to hell

No words, just dreams and reality

Big girls don't cry

Det här är en helt annan sorts ångest. Det sätter sig i halsen och jag får jättesvårt att andas. När jag läser hennes ord och inser att jag gör allt felfelfel, hela tiden. Ska jag behöva bli anklagad när jag precis berättat för henne hur dåligt jag mår? Jag gick emot allt jag egentligen vill och berättade iallafall, hon vet att jag har svårt för det, och så har hon hjärta att säga att det krävs saker från mig nu också, men jag måste få koncentera på mig själv nu och inte behöva höra att jag kanske förlorar vänner på det sättet. Men för i helvete, jag har bara brytt mig om alla andra i fler jävla års tid nu! Jag måste få se till mig själv. & jag har vänner som förstår, som just nu vet hur dåligt jag mår och som skiter i om jag är egocentrisk eller inte. För dom vill stötta mig, och dom älskar mig för den jag är. Och dom överger mig inte nu när jag behöver dom som mest. Dom förstår, och dom säger ingenting, dom erbjuder bara sin vänskap, utan att berätta hur ego jag är, JAG BEHÖVER INTE HÖRA DET NU! Dumma fan =( Vet du hur jävla ont det gör? Jag vet redan att jag har gjort fel som betett mig som jag har, men tro fan inte att du är helt oskyldig! Det är mycket pågrundav dig att jag börjat bete mig så som jag gör, och fattar du inte det själv så är du helt jävla blåst!
Men du betyder ingenting för mig längre. Jag har andra, som betyder så jävla mycket mer, som aldrig sårat mig!
Men det är en annan sorts ångest nu, det är på riktigt, ingenting är okänt för mig längre. Nu vet jag hur det är att inte kunna andas, jag trodde att jag känt ångest förut, men tänk så fel man kan ha.
Jag kan inte andas längre.

Om du lämnade mig nu

Igår släpptes singeln, men jag kan leva med att lyssna på den på myspace ett tag till.
Imorgon är det en stor dag, imorgon slipper jag vara ledsen, imorgon får jag må bra. Tillsammans med dig. Igen. Tack och lov. Det är en vecka sen idag jag åkte ifrån dig, det känns som 100 år. Men imorgon älskling.
Förresten, idag, så firar vi 2 månader också. Men det känns som 2 år! Jag älskar dig älskade älskade du, du är det finaste i mitt liv, nu och föralltid.

Jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu.

Hur jag fick dig att älska mig

We will still be friend forever. Myass.

Stoppa mig Juni (Lilla Ego)

Ska det vara såhär i livet? Ska jag inte kunna gå en dag,
utan att gråta? Förr kunde jag inte gråta, och då ville jag göra det mer än något annat, men nu vill jag inte. För varje gång jag gråter betyder att jag är ifrån dig ännu en dag. Det är inte meningen att det ska göra ont att vara kär.
Jag vill ju bara ligga i din famn, känna dina andetag mot mitt hår och höra dig viska "Jag älskar dig, Amanda" igen. Jag saknar dig, det gör så ont. Det känns som att hjärtat går sönder när jag hör dig genom telefonen, det ska inte skilja 22 mil mellan oss älskling, det ska inte ens skilja en millimeter. Det är så svårt för mig, att vara såhär långt ifrån dig. Du har tagit mitt hjärta, och det är faktiskt omöjligt att leva utan ett hjärta, det vet väl vem som helst. Så jag måste åka till dig, så att jag kan leva. Jag tänker inte ta tillbaka det, aldrig, för det är ditt nu. Men jag vill bara vara dig nära.

Skolan började idag, jag insåg att jag borde gått och lagt mig tidigare så fort klockan ringde imorse. Men jag masade mig upp efter många om och men, ringde min älskling, och tog det lugnt. Gick till skolan runt tio, och när Julia ringer och berättar att dom bytt vår klassföreståndare, till Anders, var jag påväg att vända om och gå och lägga mig i sängen igen. Jag hatar den människan, och han hatar mig. Jag blev så otroligt besviken.
Och när jag pratade med mamma förut, så sa jag att jag inte vill gå i skolan och så. Men hon förstår inte, ingen förstår hur jag känner. Jag vill inte. Jag orkar inte. Men jag vet inte hur jag ska visa för världen att jag inte orkar, ska jag stanna hemma och få dåligt samvete? Ska jag fly från Örebro och gömma mig hos min älskling? Där skulle jag nog få vara, det har han iallafall sagt, att jag alltid får komma till honom. Men just nu känns allt omöjligt och svårt. Jag åker dit på fredag, kanske ska jag låta bli att åka hem? Protestera redan nu? Visst skulle jag sakna alla människor, men om jag inte mår bra kan dom väl inte tvinga mig? Jag ska försöka se till att bli sjukskriven, men samtidigt vill jag ta studenten med dom, kanske kan jag fixa hemstudier? Iallafall litegrann. Det är ändå väldigt självständigt nu i trean.

Nej, nu ska jag gå in på mitt rum, bädda ner mig i sängen, läsa och lyssna på kent. Sen ringa min älskling och gråta i telefonen, precis som varje annan natt.

Solen i ögonen

Ligger i sängen. Imorgon är det skola. Jag vill inte, vill verkligen inte, ingen förstår ångesten. Jag vill bara vara hos min älskling igen, i hans varma famn. Slippa oroa sig för något alls. Allt är så bekymmerslöst när jag är med honom. Då finns det bara vi. &kärleken bara lyser om oss.
Det är jag & Lasse ikväll. Det är mer än ett år sen jag såg honom i brunnsparken nu, det var en förtrollad kväll, en helt underbar kväll vill jag lova :)
Men nu är det inte lika förtrollat längre, nu är allt ångestladdat och spänt. Min syster börjar på Rudbeck imorgon, min lillasyster börjar gymnasiet, det är sjukt. Och hon har världens ångest. Stackarn. Men jag försöker intala mig själv om att det inte är mycket kvar för mig nu, två terminer, som nyss var sex, sen drar jag, tänker inte stanna kvar här en sekund längre än nödvändigt. Aldrig i livet. Jag hatar örebro, vill bara komma bort. Fly hem till min älskling. Men först måste jag klara av skolan.

Stackars hon som har det bra

Det blir ingen dans

Imorse, det var det värsta på länge, det absolut värsta. Jag grät som ett litet barn, det gjorde så otroligt ont att lämna dig, den jag älskar mest. Den jag helst av allt vill tillbringa tid med. Det är ingen som förstår smärtan jag känner. Det lovar jag. Om du bara förstod, hur gärna jag missat tåget om det inte varit för Camilla. Hon kom hit idag, och det gör mig otroligt jätteglad. Men att behöva lämna dig ensam kvar i Trollhättan, det gör så inåthelvete ont, det gör så inåthelvete ont att släppa din hand och inte veta när jag får ta tag i den igen. Jag måste få veta, när får jag se dig igen? Det är inte rättvist, vi borde alltid få vara tillsammans. Vi borde inte behöva lämna varandra! Jag hatar skolan, som gör så att jag måste lämna dig. Jag skulle vara med dig varje sekund, varje minut, om det inte vore för skolan. Jag älskar dig över allt annat, och du är den bästa för mig. Jag skulle kunna rabbla upp bra saker om dig hela natten, hela mitt liv. Men det får räcka för nu, jag ska vänta på att mina bilder laddar klart, sen ska jag ringa dig och säga godnatt.
Godnatt min skatt, min älskade finaste du.
Jesper Ludvigsson, jag kan inte ens stå när du inte ser på.

Livrädd med stil

Jag är hemma hos min älskling, det finns inget bättre, han är den absolut bästa som finns. Helt sjukt, jag är inte trött, fast jag somnade runt fyra. Imorgon ska jag åka hem, för Camilla kommer till mig imorgon, det är obeskrivligt bra! Puss på henne.
Nu ska jag gå o gosa med min älsk, ursäkta röran <3

Mr Brightside

& allt försvann. Lyckan och allt finns här, men nu är det sorg, olycka och osäkerhet. Vad vill jag med livet? Vad vill alla andra med mitt liv? Kommer jag härifrån tillräckligt snabbt eller kommer jag dö här? Kommer vi fortfarande älska? Eller rättare sagt, kommer du fortsätta älska?
Allt är bara osäkerhet, och jag har erkänt att jag är livrädd för kärleken, men jag kan inte neka mina känslor och säga att jag inte vill, för jag vill, mer än någonsin för allt är ändå bra med honom. Det finaste som finns.

Baby, just put the ring on my finger

Sen du var här

Älskling är här. Han får mig att börja gråta, på ett bra sätt liksom. Han får ur mig ord som ingen annan skulle stanna kvar för att höra, men ändå så ligger han kvar brevid mig i sängen med båda armarna omkring mig och viskar tröstande ord, han vågar lyssna, som ingen annan gör.

Han är bäst, vart har han varit hela mitt liv?

Vacker

du kan ändå inte säga att jag inte försöker. För jag försöker förfan mer än vad du gör, du bara sitter på ditt feta jävla arsle och klagar, klagar på saker som du har makt över, saker som du kan förändra, men när jag försöker, ger du inget som helst gensvar. & jag kan meddela att det är sjukligt störande. Varför är det alltid jag som ska lägga manken till och sen få dåligt samvete? Varför i hela fridens namn är det så? Är det någon som kan förklara det för mig?

Jaja, skit i dig nu, du börjar iallafall gå mig på nerverna och jag vet att det finns andra för mig.
Idag kommer min älskpälsksötnöt hit, and me so happiii :D Haha, jag har planer på att inte sova inatt, för klockan 09.00 släpps extrabiljetterna till Kent, och jag vet att om jag somnar nu så finns det ingen chans att jag vaknar till dess imorgon. Så det blir till att hålla sig vaken. Sen klockan 10.48 rullar älsklingens tåg in på stationen och då ska jag stå där och vinka och hoppa och skrika. Haha nej, kanske inte så extremt, men jag kommer iallafall bli överlycklig av att se honom igen, det har gått alldeles för lång tid.. :(

Nu ska jag gå och tvätta ansiktet, hoppas på att jag vaknar till lite, sen in på rummet, plocka undan lite och ringa pälsk.

And i know that i've got so much more than you, i know you want to be just like me...

Pacemaker

Min nya favorit <3

Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt
Men det sitter mest i skallen
Jag tänker, grubblar, velar mer än känner, längtar, trånar och går åt
Är jag hjärtlös och förfallen?

Vi petar sönder allt och tappar allt vi nånsin kunnat nå
tills bara skulden gör oss två
Det är bara tur att hjärtat klappar, ändå

Dagen går, det mörknar strax, jag tror att det är dags att gå på fest
Vi måste göra nåt åt ledan
Vad var det som gick snett, vi gjorde rätt, nu gör vi fel i ren protest
Har vi nött varandra redan
Vi lever sönder samma dagar, vad ska vi prata om idag
Var det du som blev som jag

Alla ögonblick vi jagar, för att vara nånting mer än bra att ha
Stjärnor glittrar vackert och det vimlar
av passioner kan det tyckas
Men inga stjärnor, inga himlar
över dom som inte lyckas

Jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej, än för mig, trots allt
Det är så skönt när allt fungerar
Det skulle varit vackert, starkt och varmt, men det känns fult och kalt och kallt
Det är så trist när allt stagnerar

Och ingen vill förlora, vara den som fick ett tack
Var den som inte stack
när tankar blev för stora, och sprack

Det var jag med allt mitt snack om större ensamhet och plats att tänka på
Det var du och dina vänner
Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, hurså
Det blir fel hur man än kännerH
Det är så konstigt att försvinna, det är så dumt att stanna kvar
Så befängt att leta svar
Finns ingen eld som orkar brinna
Inga röda mattor ingen stolt fanfar
Stjärnor glittrar vackert...
Som en skymt i varandras blickar, innan allting faller loss
Som ett konstgjort litet bloss
Som en pacemaker som tickar, för oss

Long lost penpal

Om du bara kunde ringa och säga förlåt för att du varit som du har, om du bara kunde be om min förlåtelse så skulle allt bli så bra igen. Det var bäst igår och jag somnade lycklig. Jag är rädd för att jag inte kommer somna lika lycklig idag. & jag är rädd. Så otroligt rädd.

Camilla, om du bara visste hur gärna jag skulle vilja ta mig över alla hinder som livet utsätter mig för tillsammans med dig. Om du bara visste hur mycket jag önskade att jag hade styrkan som krävs. Du är en styrka för mig.


Dethär är mitt hundrade inlägg, borde man ha någon slags fest nu? Som Emil när han har täljt sin hundrade trägubbe, fast kalaset inte alls blir som han tänkt sig, för allt går bara fel. Det är likheten mellan mig och Emil i Lönneberga, allt blir bara fel.

In the end

Ibland vill jag bara höra er säga "Jag älskar dig för den du är Amanda, och jag uppskattar alltid allt du gör för mig. Jag mår bäst när du är i min närhet". Men sånt kan man ju inte begära, eller hur? För jag antar att ni inte känner så...ni mår bäst när ni är med någon annan än mig.. Ni kallar mig er bästa vän, men ändå så visar ni det inte.

Nej jag antar att jag ställer för höga krav som alltid.....


Älska mig för den jag är...

Just like money

Jag hatar dig!

Dunka mig gul och blå

Jag kom hem från Antonia för ett tag sen. Helt underbart, jag trivs där, hihi.
Kom dit runt ett tiden ungefär, så satt vi och bara snackade massa skit, eller ja, hon städade, överallt, tillochmed balkongräcket..;P & så kollade vi på film, Säg att du älskar mig. Bra! Hemsk. Men ja, bra :)
& efter ett tag så kom Amanda, hon är så söt, hon hade köpt present till mig, hihi :D Två muggar, verkligen supersött, blev jätteglad och jätterörd :D Dom är så söta <3<3<3
& sen så kom det massa fler människor :O Fyra pers till, Moa, Jonas, André & Lee. Trevliga pajsare detdär, vi satt och käkade och så. Sen så blev det film - American pie, the naked mile. Såg den för inte allt för länge sen, och jag kan ju meddela att det är lite svårt när det sitter tre brunstiga killar och kommenterar allt som är naket i hela filmen. Men det var värt. Jag kom hem för inte så länge sen, och det var underbart med en heldag med Antonia, hihi. Bästa <3

Imorgon ska jag dit igen, Amanda ska klippa mig - SPÄNNANDE! Sen senare på kvällen drar vi upp på stan och går på Rix Fm festival, med Julia. Myspys :D Hoppas på att träffa en maaassa underbaringar. Hihi.

Nej, nu ska jag nog gå och lägga mig så att en till dag med en massa underbaringar kan börja, längtar!
&nu är det bara 16 dagar kvar tills jag är MYNDIG, love it!
& självklart bara 7 dagar kvar till min älskis kommer, hihi, längtar till det. <3


Love the picture by the way

Don't tell me

Det gör ont nu igen. Jag gillar inte dethär. Du kommer inte hit än på ett tag, det är åtta dagar kvar, jag håller fortfarande räkningen, för jag längtar. Men hur ska jag reagera när du inte svarar i telefon? Okej att du sa det till mig innan, att du kanske inte skulle svara, men det känns fan helt jävla åt helvete! Du kan inte göra såhär emot mig. Jag måste ju kunna få tag på dig, eller hur, annars kommer dethär aldrig att funka. Jag skakar och jag är så förbannat rädd, hur ska jag nu kunna sova? Jag kommer inte kunna komma till ro förens du ringer mig, och tänk om du inte gör det, tänk om du struntar i att ringa? Då överlever inte jag. You can't kill me now, when you made me love you, you just cannot.

I miss you, I'll fall to a hundred pieces.

My immortal

I've been alone all along.
Jag har så svårt att sätta ord på känslorna, jag menar, inte borde jag väl må dåligt? Jag har världens finaste vänner och den bästa pojkvännen man kan önska, plus ett ganska så bra familjeliv.
Men jag fortsätter bara att sjunka, som om någon knytit fast en massa tyngder vid mina fötter och hävt ner mig i havet. Det är inte rättvist, det är det faktiskt inte.
Det är mindre än tre veckor till jag fyller år nu, och då vill jag ut och ha så sjukt skoj. Jag hoppas att jag kan det. Jag är lika osammanhängande som alltid när jag mår dåligt, jag vet liksom inte vad jag ska skriva men jag vill bara få ur mig all skit, bort bort bort. This life aint worth living.
Jag orkar inte. Kom bara hit och håll mig sällskap, för jag blir så nervös när jag är ensam. Handlingsförlamad ungefär. Jag vet inte vart jag ska tavägen, kom hit och ta hand om mig.
Bara va med mig.

Baby, would you die tonight for love? Join me in death.

747

Ont. Det gör så jävla ont. & du skrämmer mig något så fruktansvärt, jag är så rädd. En månad på måndag, och jag vill inte redan förlora dig. Vi älskar varandra, eller hur? Du är värd att dö för, ni kan skratta om ni vill, håna oss, vi rör oss ni står still.
Hela jag bara skakar, fastän jag inte vill, jag vill inte oroa mig hela tiden, jag var som lamslagen förut, imorse, jag kunde knappt käka frukost för att jag oroade mig så otroligt mycket. Förlåt Jennie för att jag var så jobbig. Sen tog vi en promenad, och pratade, och du ringde, och det kändes bra. Men nu blir jag rädd igen, du är expert på att skrämma mig, men det är ju bara bevis på hur mycket jag bryr mig om dig, och hur mycket jag älskar dig.

Jag vill bara vakna med dig brevid min sida igen.

Slutsats

Åh, jag är nog den mest svartsjuka tjejen i hela världshistorien, jag vet ju att jag kan lita på Jesper, men jag är iallafall jättejätte svartsjuk nu när han är ute och festar utan mig. USCH säger jag bara. Han ringde nyss, men vi pratade väl i typ, två sekunder och sen så sa han "jag ringer snart." och visst, det gjorde han, och han säger att du behöver inte oroa dig. men det gör jag iallafall! Ofta jag kan hjälpa det.? Alltså, nej, jag bara längtar tills natten är över och han ringer och är nykter och berättar för mig hur mycket han älskar mig. Det värmer, och nu vet jag att det är mindre än två veckor, jag håller räkningen kan jag ju berätta. Han kommer den 1a, så i onsdags var det två veckor, idag är det bara 12 dagar. Puss på min älskling. Jag älskar honom, även fast att vi inte ens varit tillsammans i en månad och jag vet att det stör vissa, men jag känner som jag gör.

Nu sitter jag iallafall hemma hos Jennie, det är sjukt ball ^^ Vi har alltid så skoj, haha :D Åkt runt i hennes lilla vrålåk några turer också. Fram och tillbaka till Maxi. Puss på dig Jennie :D Du är bra <3

Men nu ska jag fortsätta lyssna på Gyllene Tider :D

Välkommen hit

Nej, jag vet inte.
Min syster, älskade finaste syster, fyller 16 år idag. Det går så snabbt. Jag kan inte förstå att hon är så gammal som hon är. Hon är ju min lilla syster. Och nu kommer en person och förstör. Får familjen att börja bråka igen, hon har ju skött sig, hon har ju betett sig som en människa länge nu, så kommer hon och börja bråka igen. Varför? Varför gör hon som hon gör? Hon älskar Mimmi, det är jag säker på, inte vill hon att Mimmi ska stå och gråta pågrund utav henne på sin egen födelsedag. Det är så svårt.


Don't scratch your arm it'll only get worse

Blåjeans

Upp och ner. Just nu ner. Sjukt långt ner, och jag har ingen att prata med, för Jesper svarar inte på msn, eller i telefon. & jag blir så otroligt orolig, för jag har sagt för mycket. Jag kanske skrämmer iväg honom, och det vill jag inte, han är det finaste jag har. Det absolut bästa, och jag älskar honom.
Jag träffade Jennie idag, et var mys, vi åkte ut till marieberg =) Hon supershoppade, en stav till tungan för 39 kr, vilket kap liksom =)

Nej, jag kan inte försöka längre. Jag hamnar på botten så fort jag åker hem, jag förstår bara inte varför, jag vill ju inte må dåligt, men jag vet att jag mår bättre när jag är borta. Och just nu så längtar jag bara till Jespers armar, det är det bästa stället. Men jag måste vara hemma nu, för mimmi fyller år på onsdag, så då måste ju såklart storasyster vara hemma för att fira. Ingen förstår hur jag mår när jag är här. Jag vet att det inte finns någon anledning till att må dåligt, men jag gör det iallafall. Jag hatar att vara hemma, och tanken på att han inte kommer hit förens den 1a Augusti gör så att jag vill.. jag vet inte vad. Jag skulle kunna åka ner på torsdag, men då ska jag hem till Lollo, sen på söndag åker jag och mamma till sthlm. & det är väl lika bra, jag måste ha saker att göra hela tiden, så att jag inte hinner känna saknaden bara hoppa på mig, men det är svårt, just nu vill jag bara dödödö, eller sitta på tåget påväg till honom. Eller bara ligga i hans säng med armarna runt hans midja.
Jag orkar inte mer. Jesper, kom hit och rädda mig.

Do you know

Jag sov förut, och så vaknade jag av att jag fick sms, öppnade det och läste "Darling! Köpte nyss present till dig. Mwih! Saknar dig som fan älskade vän! PUSS <3" & ingen kan förstå lyckan i att läsa det, från sin bästa vän. & senare när familjen sitter och kollar på köksporr (vill ni veta så får ni fråga..xD) / beck så ringer hon, Camilla, hon säger att hon är på fest och i bakgrunden hör jag Fredrik börja sjunga på Cara Mia - Come closer cara cara mia cara cara mia love is all we need - på ett sätt som bara jag & han förstår. & Camillas röst värmer så i själen och jag önskar så att jag var hos dom nu, Sara var också där och Camilla skulle hälsa henne. Ingen förstår hur mycket jag saknar dom, dom finaste. Dom är så sjukt underskattade, men på måndag så åker jag & julia till skåne, det blir det bästa! :D Love it! Onsdag - torsdag sover vi hos Camz, Älskade! Faan, jag längtar. Ta mig dit, nu nu nu.

And I really do wish I could satisfy everything you want from me, but I'm no more than human.

Hey morden days

Lollo laddade upp en bild på sin bilddagbok, som visar skillnaden mellan modeller på 90-talet och dagens modeller. & jag mår bara illa av att se alla ben som egentligen inte borde synas. Visst kan man må bra och vara smal, men när modeller börjar dö av anoerxia och liknande sjukdomar, då har det gått för långt.

Och att jag har vänner, jag tänker inte nämna några namn, som har problem med maten, gör att jag hamnar i en så konstig sits. För i början av året så hade jag en svacka, jag intalade mig själv att mat var farligt och att jag inte skulle äta och en massa sånna idiotiska saker. & nu när mina vänner känner typ likadant så känner jag mig så otroligt hjälplös, för jag vet vad spökena i hjärnan säger åt dig, oc jag vet att man bara blir arg och frustrerad av att ha någon som säger till en att äta, så jag vill inte sitta och säga det till dom. För det hjälper inte, det snarare triggar en till att äta ännu mindre.
Det jag vill säga till er, ni vet vilka ni är, att jag lyssnar alltid när ni vill prata, och jag vill bara finnas där för er, för jag älskar er mer än livet, och ni betyder allt för mig!

Racing with rabbits

Upp och ner, ner och upp.

Jag är kär.
Han kommer hit imorgon.
Det är kärlek.
Puss.

Uppsnärjd i det blå

Midsommar var bra, ingen tvekan! Det var sjukt lungt, men bra, och mysigt, supermysigt :D Jesper kom på besök, från Trollhättan, mycket uppskattat faktiskt :)Iallafall, han kom till örebro, och vi traskade runt lite på stan tills vi satte oss vid Hjalmar Bergman teatern och väntade på bussen ut till Julia, som också var med, inte att förglömma! Väl hemma hos Julia kollade vi på grease och Nisse kom. Sen så satte vi oss nere i vardagsrummet och lyssnade på nån sjuk skiva. Helt stört roligt var det iallafall :D Haha. Nej men fan, jag orkar inte berätta allt så otroligt detaljerat, men, runt ett på natten ville jag gå ut och gå, och maktfull som jag är fick jag med mig dom andra tre, det slutade i att mina leggings är brunfläckiga, inte alls mysigt faktiskt. Haha.

Men, PUSS på Jesper :* & Julia också såklart!
& skåningar! Jag åker ner den 9e igen :D & tar med mig Julia. WIHO

Rock city wankers

Jag tänker inte orka med den här jävla skiten längre! Det finns inte en chans att jag tänker palla, nu ber jag er, rakt ut; kom och ta emot mig! Ser ni inte hur jag faller? Jag faller förfan handlöst utan att någon ser på mig, ingen ser och ingen förstår! Det är bara en kropp som vandrar omkring, helt tömd på känslor. Vare sig NI vill eller inte, så finns jag inte! Ni ser rakt igenom mig, tror er känna mig, men ni vet inte hur det är, ni förstår inte hur det är att vara Jag. Eller den jag trodde var jag. För jag vet inte. Jag finns nog inget.

Got to start digging my own grave....

Tears in heaven

Jag pallar inte, jag vill typ inte palla. Jag vill ha någon att luta mig tillbaka emot, någon som alltid komme ratt ställa upp, hur dåligt jag än mår och hur mycket jag än behöver, någon som aldrig försvinner ur mitt liv. Jag måste inte dela kärlek med denna person, men bara den ställer upp, och verkligen visar att jag är älskad.
Det behöver jag nu, fast det kanske är alldelse för mycket begärt?

Jag ber dig bara att älska mig..

Tokyo

Det är så svårt att vara stark hela tiden. Jag vill bara gråta, men det går inte. Alla skulle fråga saker, för jag är ju faktiskt inte den som brukar gråta. Jag har inte gjort det på flera månader nu, och det börjar bli ett tvång. Tvinga fram tårarna, jagförsökte ju göra det för ett tag sen, genom att se på Leonkungen, men det funkade ju inte. Så jag vet inte vad jag kan göra, vad får en att börja gråta?
Olycklig kärlek? Men jag vill inte bli kär, jag orkar inte. Jag vill ju inte vara olycklig, jag vill bara gråta!

Jag mår inte bra just nu, jag är förvirrad i mig själv, det är inte sommar ute och jag har inga pengar heller, jag vet inte vart jag ska ta vägen någonstans, det är förvirrande. Ångestframkallande också.

Kan du inte bara komma och hålla om mig?

A song for our heartbeat

Livet går upp och ner. Just nu är det bra, men inatt så var det sämre. Allt pågrund utav en liten figur, som har den bästa förmågan att strula till det, somfan. & hon verkar inte förstå det själv, men det är liksom, allt hänger på förtroende, och det exsisterar inte i hennes huvud tydligen. Jag försökte förklara för Julia hur hon tänker, men, det går inte att förstå om man inte har varit med om det såhär, men grejen är ju den att jag förstår fan inte ens heller. Och jag blir lite livrädd för min familj, alla bara, pratar hea tiden, om en massa shit, som jag inte vill höra! jag vill inte höra om hur det kanske kommer att bli, att vi kanske måste flytta från villan och så, och jag villvillvill inte höra det, för jag trivs så otroligt bra i vårt hus, aldrig gtrivts så bra dom jag gör där Det skule vara en mardröm att flytta därifrån nu! Nu ska ja gsluta, lugna ner mig lite, och umgås med Julia istället. Planera midsommar, och min 18årsfest kanske :D Det kommer bli så jävla ball!

JAG SAKNAR MINA SKÅNINGAR!

Friends forever

Det var ett tag sen jag skrev, hej o hå på det liksom.
Jag är hemma nu igen, och som varje gång så har jag ångest. Jag borde kanske sluta åka till skåne, för jag mår bara så dåligt varje gång jag måste lämna allt underbart folk o alla dom underbara platserna, bara för att komma hem till gamla trista örebro. Som jag inte alls uppskattar längre. Jaja.
Jag åkte alltså ner till Skåne i tisdags, allt blev inte riktigt som det var tänkt, men jag hade några riktigt mysiga dagar där med sara :) Vi badade i fontänen o supershoppade blandannat.
På fredagen så var det dags, Camillas student, hon visste inte att jag var där, det var underbart att se hennes ansiktsuttryck när hon såg mig, hon blev så glad! inte trodde jag att det var möjligt. Men så sa fredrik "amanda, det blev ett riktigt sånt, vad vare jag sa moment!" & jag kunde liksom inte annat än hålla med :D Festen på fredagen höll på ett tag, sen skulle de som får (över 18) åka in till hilton, jag stannade kvar i svedala, däckade i fredriks soffa.
Lördagen bar det av till Li, camillas kusin, på grillfest, mysigt! Jag älskar alla människor som man umgås med där nere. Det är helt underbart! :D Lördagen blev helt superlyckad! Söndagen, ja, jag o camilla bestämde oss för att besitta fredriks övergivna lägenhet o dricka lite vin o mysa lite, sara kom dit senare, och på måndagen bar det av till stranden, bästa ever. Och när vi kom hem led vi alla tre av andra gradens brännskador, men det var det värt för en så bra dag :D Tisdagen spenderade jag o min älsk inne i malmö, fikade på lilla torg och hade det supermysigt som bara vi kan liksom, och nu, onsdag, var jag tvugen att sätta mig på en buss igen, & ångesten bara forsar...


jag kommer tillbaka!

Utan dina andetag

Bra avslut på det hela.

Crash Dive Five

Jag har inte skrivit något på ett tag, jag vet inte varför.
Men jag blir sådär rädd när jag inte gör det, helt sjukt är det! Jaja, helgen har gått, och den har varit bra. Full utav skratt och leenden, har knappt kännt av någon ångest alls faktiskt, det är sjukt skönt!
I fredags så gick jag inte alls i skolan, eller ja, jag var där, men jag hade inga lektioner, och straxt innan tolv så kom dennis för att hämta mig o julia, lyx med bilfärd hem! Så åkte vi hem, var hemma till strax efter tolv, o så skulle vi vänta på timmy o dennis, för vi skulle ut till latorp senare, vi väntade i typ, 100 år, dom kom typ, halv nio. Segast! Men men, vi grillade & såg på film, det var mys, men dennis, emma & martinsson drog hem tidigt, men runt halv två på natten så kom magnus över, vi såg på en till film & till slut så däckade han i en fåtölj o jag i en soffa. haha, så sjukt trött vi var. ;P Dagen efter så åkte vi in till stan runt två (magnus började tjata om att vi skulle åka hem runt tolv, men vi orkade inte stressa..;P) sen så bar det av upp påstan för mig o julias del, RUM festivlaen, det var brabrabra :*:*

Helgen har varit bra! & nu har jag & mamma just bakat 156 st bullar, mums :*

This piece of poetry is meant to do harm

Alltså. Puss på den här dagen, redan, fastän den knapt börjat.. ;P
Jag sov gott, la mig tidigt, med lite avbrott... men jag sov gott, vaknade tidigt.
Bestämde mig för att vara överaktiv och gå till skolan idag, och det tog bara 35 minuter. Så skönt det var! Borde gjort det oftare, känns lite sent påkommet nu ;P
Iallafall, när jag kom till skolan snackade jag lite med Basse, fick reda på att Death Game börjar nu klockan nio, haha. & så visste jag inte riktigt vad jag skulle göra, det är ju inga roliga människor här nu ju, men ja, så träffade jag på Ivan i korridoren, och jag gjorde mitt matteprov igår, och han ville prata med mig om mitt betyg och så & jag ville inte höra, för jag vet att det inte gick bra på provet, MEN JAG FÅR VG I MATTE B. Lyckan är gjord!

Nu ska jag ta och cykla hem till mormor o morfar och kanske få i mig lite frukost :D


<3<3<3<3<3

Highschool stalker

Jag var hos Antoina idag, hon är brabrabra. Sådär, obeskrivligt bra, det liksom, funkar bara :D & vi såg på filmen The Notebook/Dagboken. Helt underbar film. & jag blir så otroligt fascinerad av kärleken Noah ger Allie, genom hela filmen. Den gjorde så att jag fällde några tårar, för första gången på länge, och även fast att det inte var många tårar så var det några. Jag blir helt varm i hjärtat när jag tänker på detdär, att det finns sånna som känner så för varann hela livet, det är ungefär som mormor & morfar, dom har varit tillsammans sen dom var typ 16-17. & gifta i över 40, jag är speachless!
Om jag bara kunde få uppleva den kärleken liksom, jag trodde att jag hade den med Basse, men inte det. ;P & jag antar att det aldrig kommer att hända.

Amanda singeln för alltid!;P

It you're not the one

then why does my soul feel glad today?
If you’re not the one then why does my hand fit yours this way?
If you are not mine then why does your heart return my call
If you are not mine would I have the strength to stand at all.

Den låten sjungs flera gånger om igår i Vivalla, singstar. Det var otroligt bra, det var en otroligt bra kväll igår. Bara så att ni vet! & imorse så sov jag länge, till halv elva och det var så förbannat skönt! Något man behöver liksom. Nu är det inte mycket kvar i skolan, spännande. Det enda jag har kvar att göra är ett matteprov på fredag, skriver jag VG på det så får jag VG i kursen - spännande. Nästa vecka är det bara en massa ointressant skit, blä på det. Men lov.. så skönt.

Jag tänkte faktiskt gå & lägga mig snart, typ nu, för jag måste vända tillbaka dygnet, detta funkar liksom bara inte! Det håller inte i längden, jag har inte somnat innan 01.00 någon natt denhär veckan, that's pretty bad jao. Så nu tänkte jag att om jag går och lägger mig nu så somnar jag antingen snabbare, eller så kommer jag läsa ut boken. Hah. vi får se vad som händer.

I'm yours to destroy

World of our own

Jag skulle träffat älsklings emelie idag, men det blev inget, för hon mådde inte bra, så jag åkte ut till vivalla istället, med Julia. Jocke, Adde & Johnny va redan här, och så körde vi singstar, jag lovar att jag ägde alla *hostar*

Nej men allvarligt, det har varit en sjukt bra dag, det behövdes verkligen. Mina klassvänner är otroligt bra på att muntra upp en sorgsen tjej som mig. Även fast att dom inte vet om det..

Jag pratar med min älsklings lillasyster på msn nu, och hon mår inte bra, och jag blir så förbannat orolig! Hon måste må bra, jag måste få henne att må bra. Hon är bäst! Ska höra med henne om hon vill hitta på något med mig på söndag kanske, det är mysigt, som sagt, hon är min älsklings lillasyster, även fast det kanske inte märks alltid, så är det faktiskt så. Hon är ändå den systern jag haft längst, okej att jag har haft johanna längre, men inte på samma sätt. Mimmi har alltid funnits vid min sida, och vi har börjat bli mer vänner än sysrar nu, det är så skönt!
Jag älskar dig Mimmi Löfgren!

Tears and rain

Jag har glömt bort hur det är att gråta och det skrämmer mig något så förbannat! Alla människor måste gråta ibland, tillochmed jag, men hur bär man sig åt, när man har glömt bort hur man gör?
Jag har försökt allt känns det som - sorgliga filmer & böcker, långa enmanspromenader i regnet med enbart ledsen musik, blivit sviken - jag har till och med slutat bry mig. Men vart fan är tårarna?

Grejen är den att egentligen kan jag inte klaga på mitt liv, jag har det bra, det går ingen nöd på mig. Ändå finns ångesten där hela tiden, i allt jag gör. Jag är så rädd för att mitt leende ska slockna snart. Om inget drastiskt händer snart. Ge mig ett leende att glädjas och glädja med.

Sommaren är påväg, men det känns så meningslöst. Vad ska jag göra hela dagarna? Lediga dagar = mer tid för tankar. Jag är så rädd, så jävla rädd för att gräva ner mig så totalt att jag inte kan kunna ta mig upp igen.
Det sjukaste är, att jag längtar inte ens till min födelsedag längre, när alla mina vänner ska samlas, fira mig och bli allmänt dyngfulla, och ha det underbart, till och med mina skåningar kommer upp, men jag glädjs ändå inte. Jag är rädd, för att göra bort mig och för att bara bli...bortglömd. Jag är så otroligt folkskygg just nu, det är värre nu än vad det någonsin varit förr!

I would do anything to feel the tears fall down my face..

Jag har aldrig kännt såhär förr, det har aldrig funnits en liknande längtan hos mig. En längtan efter slut och tårar.

& egentligen, innerst inne, vågar jag inte berätta allt dethär.
Jag är så sårbar

Kom änglar

Vad har livet för mening? Varför går jag omkring och suktar efter saker och ting som inte kommer spela någon roll om 10 år? Varför går jag och oroar mig för vad olika människor tycker om mig, eller vad jag har på mig? Varför bryr jag mig om vad jag äter, varför vill jag inte vara tjock? Ingen kommer att minnas om 10 år. Det kommer inte spela någon som helst roll.
Jag kan tänka så ibland, det har blivit oftare nu på senare tid, och jag kan verkligen inte hitta någon mening med livet. Och det skrämmer mig som fasen.
Jag & Julia låg och pratade i två timmar i natt, om allt. Om att jag inte trivs i min egen hemstad längre, visst, det finns dom som säger så, rätt så många, men jag vantrivs verkligen, jag kan knappt andas här. Jag känner mig totalt instängd och isolerad, trots att jag har många vänner här så längtar jag bort varje minut, varje sekund.

Jag satt och läste gamla dikter förut, vissa är 4 år gamla. & jag upptäckte att mina känslor som jag hade då är rätt så lika dom som jag har nu, och att jag kunde formulera mig sjukt bra då. Jag har översatt några dikter till engelska nu, så att jag ska lämna in dom till Ted imorgon.

Om jag bara kunde sluta bry mig.
Det är alldeles för mycket känslor i dina ord, älskling.

Angelheads

Jarå, gick och la mig runt klockan två inatt. Men jag kunde inte somna, låg och halvdrömde helt sjuka saker. Dock minns jag inte vad det var nu, men ja, jag minns att jag tyckte det var konstigt när jag vaknade inatt.
Somnade ordentligt runt tre kanske. Så sjukt konstigt, när jag satt uppe i natt och skrev mitt arbete var jag så trött att mina ögon kliade sönder, men så kunde jag ändå inte somna. Idag känner jag mig sjukt äcklig och sliten, men vad gör man inte för ett slutarbete i Samhällskunskap liksom? :P

Nej men allvarligt talat. Det känns inte lika spännande längre. Allt kanske inte blir så bra som jag hoppats på...men vi får se, det är inte länge kvar nu. Snart är sommaren här. & igår blev jag glad, för jag fick reda på att Lollo kommer att vara hemma i sommar, det känns skönt. Hon är bra. & så ska jag & Julia hitta på något på Midsommar också, vad kan man göra då..?

Nu sitter jag och letar efter en foundation...testade en ny imorse, o fan va bra den var! Annars kan jag ju alltid köpa en Mary Kay för 4 kronor. Det är ju värsta klippet.
Nu ska jag gå och kolla efter Jocke, lovade honom att hjälpa honom med hans hemprov.
:*:* på alla

En timme en minut

Jag sitter & snackar med tre stycken väldigt bra klasskompisar på msn, Julia, Adde & Jocke. & så lyssnar jag på kent och så borde jag verkligen skriva SO. Men jag är så sjukt opepp. JAGHATARKRIG & fan. Ja.. ;P
Men jag hittade iallafall min eng. reading journal..skönt det :D

Nej nu jävlar är jag igång!

Forever Young

Nu är jag klar med engelskan, blev inte helt cepedålig iallafall. Haha!

Skriver mer när jag kommer hem :*:*


GRATTIS JENNIE ÄLSKLING SOM FYLLER 18 IDAG:*:*:*

I pathologize

Idag så gjorde vi inte så värst mycket i skolan, kom hem o tvättade. Sen så kommer Jocke & Adde över, vi hoppade studsmatta & snackade massa. Sen när det blev för kallt gick vi in o satte oss på mitt rum. Dom är sjukt bra dom där killarna alltså. Så bra att snacka med, love it!

Nu ska jag hoppa in i duschen sen ska jag fixa det sista med engelskan..


:*

Bottleneck Barbiturate

Jag kom hem för ett tag sedan, 45 minuter kanske. Men det spelar ingen roll alls faktiskt.
Det är inte så värst mycket som spelar någon roll alls just nu. Jag har bara lust att åka långt långt bort och bara sluta bry mig. Jag vet att sommaren är runt hörnet bara, men jag blir så otroligt otålig och jag vill bara bort, nu nu nu.
Jag hatar allt som har med skolan att göra. Kom & kidnappa mig, jag skulle inte säga nej.

Jaha, dagen då. Den har varit bra överlag, fast visst har man sina dalar ibland. Mina tycks komma allt oftare nu. Jag fikade med Julia & Jocke efter skolan, dom är bra, that's a fact liksom. Sen så träffade jag pappa, gick hem till honom, där min älskade syster var, hon som fyller två idag nivet. Hon är expert på att göra mig på bra humör. Ni anar inte känslan av att ha hennes små armar hårt omkring min hals. Eller hur det känns att se det leendet hon ger mig när hon ser att det är jag som kommer. Jag kan knappt vänta till på Fredag att få träffa henne.

Påtal om på fredag, kanske ska träffa Linda då, det skulle vara mysigt <33

Jag hatar denhär känslan som ligger och gnager, känslan av att vara helt tömd på kraft, energi och känslor. Jag har massa att göra, engelska arbetena bara hopar sig, men jag orkar verkligen inte ta tag i det, men jag vill liksom inte mista mitt MVG i engelskan. Men jag har en känsla av att jag kommer göra det, finns inte en chans att jag pallar detta. Jag måste fixa det på nåt sätt. Går jag & lägger mig nu så kan jag ställa klockan på tre, eller något, så kan jag gå upp då & fixa det sista. Fan, jag har ett SOarbete också.

River bellow

Jag har svenska, ångrade mig angående min redovisning, jag vågar liksom inte. Fegis
Dagen har ändå varit rätt så bra, gjorde alltså ljudprod prov förut, inget att lägga energi på enligt mig. Annars då, på matten så började vi med geometri, somnade typ, men visst är det intressant, right Johnny.? xD
Sen pratade jag med Julia ett tag, det känns bra. She's the best! & så hade vi digitalteknik, skrev upp lite olika saker till provet, som är om en vecka, ska sätta igång o plugga snart. Nu har vi svenska alltså.

Ska upp på stan med Julia snart, sätter oss på Vasa & fikar. Sen så går jag hem med pappa när han slutar, för vi ska fira Tintin. Min älskade fina syster, jag förstår inte att hon redan är två år gammal. Det är helt otroligt, känns som att hon var en liten plutt nyss. & det var hon väl ända fram till februari, när Wilma kom, för då tyckte man plötsligt att Tintin blev jättestor, lite skoj minsann.

Nu ska vi gå.
Puss på Julia :*

The quiz

Jag vet inte riktigt hur allt står till inuti mitt huvud, jag var på skitbra humör förut, det finns som sagt inget bättre än att vakna till din röst, även fast att du inte är så överdrivet trevlig, så finns det inget bättre, och sen så, ja. Det var bara bra.
Men sen gjorde jag ljudpord provet som egentligen inte stör mig alls, jag vet att jag fick IG & det spelar ingen roll, men nu är jag på dåligt humör och bla.

336.

TINTIN FYLLER 2 ÅR IDAG, MIN ÄNGEL & PRINSESSA <3

Solen stiger upp även idag

Det är längtan som är det värsta, det är det där, att vilja men inte kunna få. Det är det som skär så djupt i hjärtat att jag inte ens vet vart jag ska ta vägen.
Kan du inte bara komma hit nu och hålla mig i din famn.

Elden

Sitter i skolan och väntar på Julia. Hon slutar om 1 timme & 45 minuter. Så skoj, men det är det värt =) Det regnar som fasen ute, men det bryr mig inte i ryggen faktiskt.
Jag la mig i soffan vid entrén förut, tänkte att jag kunde sova lite, eftersom att jag försov mig imorse. Men så kommer rektorn & väcker mig, snacka tjurgubbe han är! *surar*

Jag somnade nån gång efter halv fyra inatt, men det gör inget, inget alls, för det var så värt, & lyckan bara gick som en ilning genom hela kroppen, att en annan persons ord kan värma så otroligt mycket, det är ju helt otroligt. Men helt underbart. Jag klagar inte!

Jag vet inte vad jag har att säga faktiskt. Mer än att det inte är länge kvar nu, sedan kommer friheten!

:*:*:*:*
Ni är så bäst

Vi har bara varandra

Jag såg på Lejonkungen, för att få gråta. För jag har inte gråtit på länge, jag minns inte ens när jag grät sist. Men jag grät inte. Inte ens när Mufasa dör, inte ens då grät jag. & då blir jag så, typ rädd för mig själv. För jag menar, jag har alltid gråtit till den filmen, hur lycklig jag än varit i livet har jag alltid gråtit, men inte idag, inte när jag verkligen behövde. Jag förstår inte!

Jag var ju i Göteborg i helgen, med min mamma och min syster, dom är bäst. & det var bäst. (eller nej, inget slår skåne!) Men så åkte vi buss hem idag, efter en perfekt dag med perfekt väder på Liseberg. & när vi klev av bussen utbrast Mimmi "Jag älskar att vara hemma!". Och den enda tanke som snurrade i mitt huvud var "Jag hatar att vara hemma, jag hatar dethär stället och jag misstrivs som fan." & grejen är den att jag vill trivas, för det är ju ändå mitt hem och majoriteten utav mina vänner bor här eller i närheten. Men jag känner mig inte hemma längre, det är sjukt och skrämmande. Men jag vill bara bort. & jag vet ju en sak, som kommer att kännas så otroligt befriande och allt sånt, men samtidigt är det jobbigt att bara vara tyst om det. Men det är bäst så.
Jag vill bara gråta. Men jag kan inte lyssna på musik, för Pontus har gått o lagt sig. & alla andra också för den delen, så jag kan inte heller se på film.
& jag vill ju liksom inte besvära dig...

Camilla. Jag måste ha din adress så att jag kan skicka grattiskort till dig, det är inte långt kvar tills du går ut nu, och jag kunde inte varit stoltare! Wish I could be there with you <33

Upp upp upp ner

Klockan är starx efter sju och jag har varit vaken ett jäkla tag, sjukt.

Nu drar jag till gbg, hörs på söndag!

Come what may

Jag har just sett klart på Moulin Rouge, & varje gång jag ser den blir jag så...sentimental. & det gör så förbannat ont inuti mig just nu så att jag önskar att jag bara kunde gråta och skrika så mycket som mitt inre behöver. Men någonstans fastnar tårarna och vägrar komma fram.

Jag träffade inte Antonia igår, det är lite jobbigt. För hon är så otroligt bra. Men istället så träffade jag Julia, hon kom hem till mig runt elva, vi låg och pratade och så. Idag så åkte vi till Marieberg, och jag shoppade upp pengar jag egentligen inte har. Men på något sätt måste man väl få må bättre, eller hur? Att slösa pengar är mitt sett att kommer över saker och ting då jag inte har någon som frivilligt vill vara mig nära. Iallafall vad jag vet.
Jag och Julia pratade om det igår, att det är rätt så sjukt skönt att bara ha sig själv att rå om, men samtidigt är det ett helvete att sakna tryggheten och närheten som man får i ett förhållande. Att veta att någon älskar dig, det är värt otroligt mycket. Men nu finns ingen där, så då måste jag ju göra det bästa utav situationen. Mitt inre säger skrik & var sårbar, men min hjärna säger var stark och håll tillbaka. Fastän att jag ibland tvivlar på att det är det starkaste man kan göra.

The greatest thing you'll ever learn, is just to love, and be loved in return.

I thought you said summer is gonna take the pain away

Kärlek till Hello Saferide. Det är som om texterna sätter ord på mina känslor.
Det är så sjukt bra, och jag är kär kär kär. Tror att jag ska ta mig till Najz Prajz sen och kolla om dom har några billiga plattor med dom, för denhär musiken blir jag typ, enbart glad av. Tralalaaa.

You look nice alright
and I like the way you nod after everything I say
like it actually means something
to you

And I like your record collection
Townes and Jens with a hint of Rickie Lee
And you’ve cleaned up the bathroom, made a really nice soup
but a bit too much sci-fi in your shelf with DVD’s

There are things you need to know about me
I’m weak right now, so weak right now
I need proof before I dare to open this heart
so I prepared a quiz for you

Would you freak out if I said i liked you?
Do you walk the line
Is your IQ higher than your neighbour’s
And is it very much higher than mine

Can you sleep when I grind my teeth
Do you look away if I slob when I eat
Will you let me be myself
Can you at all times wear socks, because I’m still scared of feet

And if I’d fall, would you pick me up
And if I’d fall, would you pick me up

Do you talk in the middle of Seinfeld
Do you read more than two books a month
Do you get racist or sexist when you’ve had a few
Is it fine if I make more money than you

Have you slept with any people I work with
Is there anyone you’d rather wish I’d be
Do you still keep pictures of old girlfriends
Are they prettier than me

And if I’d fall, would you pick me up
If I’d fall, would you pick me up

I'm yours

Dagen har varit bra. Mycket bra. Bäst kanske rent utav.
I skolan så var det Matteprov, och det gick inte alls så bra som jag ville att det skulle göra. Sjukt tråkigt faktiskt. Men jag orkar inte gräma mig, för ingen kommer minnas om 100 år.

Och så åkte jag upp på stan efter en sjukt slö svenskalektion och träffade Jennie :D Hon köpte lite godis på korthuset och sen så åkte vi hem till mig och käkade. Hon är bra :D Vi kollade Shrek, och båda somnade, vi är så bra alltså.. haha
<3

Imorgon ska jag träffa Antonia :D
"Gråta, film och popcorn imorgon? PUSS <3" Jag menar, vem kan säga nej till ett sånt SMS liksom? :D Vi ska se dagboken, och hon och Jennie säger att jag kommer gråta floder, och jag tror att jag behöver det! Så imorgon bär det av till Antonia runt 19.00. Mys <33

Sen är det liksom lov. Så jäkla härligt! Jag vill träffa Linda, saknar henne som fasen..men när jag åker till Kumla nästa vecka kanske jag kan passa på att träffa henne en snabbis :) Hoppas får jag ju iallafall göra :D

21

Girl, how could you?

Jag tror att denhär dagen har varit helt okej :D På bussen till skolan så fick Julia mig att skratta rejält, bästa sättet att vakna, lätt :D Sen var det sjukt slappt i skolan, åkte hem och pluggade lite svenska och So :D Satt vid datorn, syster kom hem & jag satte mig o kollade på AFV, och jag skrattade så att jag grät, Helt sjukt vare!

Sen gjorde jag inte så mkt mer, nördade lite framför datorn och sånt, så gick jag syster o mamma till konsum, jag har bästa familjen :D
Nu sitter jag här med nyfärgad hårbotten och lyssnar på the chassis (http://www.myspace.com/thechassis) & gråter en skvätt för att det är sista OC ever på söndag!

PUSS <3

Ingen sommar utan reggae

Multimedia.
Och jag skäms, för jag gör inte ett jävla piss. Men det är inte så jävla enkelt ska jag be o få tala om.
Det är matteprov imorgon, och idrottsprov på onsdag. & jag tycker att det ska bli så jävla skönt att ha dom ur världen. Antagligen kommer jag misslyckas som fan, så kommer jag inte få mitt VG i matte. Men då har jag det ändå gjort liksom.

Idag är det två veckor sen valborg, på onsdag är det två veckor sen jag åkte hem. & jag lever fortfarande på energin som jag tog med mig hem från skåne. Jag lämnade en bit av mig själv kvar där, och jag kan känna de andras närvaro fastän jag inte är där. För varje minut blir min längtan större.

På fredag åker jag, mamma och mimmi till göteborg. Det ska bli mysigt, hoppas jag iallafall. Jag kanske hoppar på en buss till Malmö och ber någon att komma och hämta mig och köra mig till Svedala. Jag vill vill vill.
Men jag får se till att göra det bästa utav situationen, ska se till att träffa Jona, har inte träffat henne sen 2005. Det är ett tag sedan nu, och jag behöver hennes energi! Sen så kanske det blir liseberg, så sjukt skoj det skulle vara.. :D

Det regnar idag, och mitt inre är mörkare än natten.

Stop playing games with my heart

Allt & inget.
Kärlek & Hat.

Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå

Leave me alone

När inte ens jag ser något skoj i att sitta vid datorn så är det något som är riktigt illa. Det tror jag att alla mina vänner (alla...?) kan hålla med om.
Iallafall. Ångesten sitter i halsen och jag vet liksom inte riktigt varför. Jag har haft en okej helg, helt ensam dock eftersom att ingen vill umgås med mig.

Igår när jag skulle sova kom jag och tänka på livet. Vad är meningen med det? & att veta att en dag så kommer jag att dö. Det är liksom ingenting jag kan göra åt det, men jag är verkligen livrädd för att dö. Jag vågar fan inte göra det. Jag har ju ingen aning om vad som kommer att hända efter. Men jag vågar inte dö!

Och allt skrämmer mig så fruktansvärt. Jag vågar inte leva, jag vågar inte hoppas på något. Gång på gång tänker jag att jag ska skita i allt vad skolan heter, för om 100 år kommer det iallafall inte spela någon roll. Och jag inser att det inte finns någon mening med livet, vilken är meningen med att man ska gå omkring och oroa sig och sköta sig och må dåligt när man ändå ska dö senare? Jag fattar inte. Jag hatar livet och jag är livrädd för det. Men jag vågar inte dö.

Vad är det för fel på mig?

En svår och jobbig grej

Jag älskar att ha alla emot mig. ÄLSKAR det verkligen...alltså. fyfan. varför kan jag inte bara få vara nära, dig, nu...? Att det ska vara så förbaskat svårt, att inte kunna få som man vill. Jag har varit hemma inte alls så länge, och jag vet inte hur många gånger mitt humör har pendlat upp och ner, och jag mår ju inte direkt bra av det liksom. Att jag inte kan få ligga på samma nivå mer än en, kanske två, dagar i rad. Det är sjukt jobbigt och sjukt störande. Och jag vill vill vill inte.
Jag har en sjukt tråkig helg inför mig, bara en massa plugg.
Men jag måste ju. För jag måste få saker och ting gjorda liksom.
Jag kan inte kugga påljudprod. provet om två veckor. Och jag kan inte kugga på digitalteknikprovet heller.
Jag kan inte kugga mitt liv..

Jag vill ju bara vara nära.

När blev jag så fel och omodern...?

Balladen om konsekvenser

Till att börja med så är Julia sjuk idag, fett tråkigt. Men men, har just haft senska, betygssamtal, ligger på VG, inte alls nöjd med det.. >_<
Fast jag fick VG+ på den stora skrivningen, och det är jag grymt nöjd med, för jag skrev bara 1½ sida.

Nu är det inte länge kvar till skolan slutar, bara 28 dagar. Och jag har så gryyyymt mycket saker att göra. Plugga till prov och skriva arbeten, jag får fixa det i helgen :D men jag är så grymt jävla pepp på livet nu!


PUSS <3

Ha ha you're dead

men shit, bästa ever <3
Jag blir så jävla jävla glad. Miih. Jag känner mig som en liten flicka igen. & det ska liksom ingenting få förstöra för mig. This summer is gonna be the best <3
Jag tänkte ju plugga, men vafan, nu kom jag helt av mig. Störande. Men det gör inget, för jag är liksom glad ;D haha!

Jag kom nyss på att det inte är såå överdriver länge kvar till min 18årsdag :) Det gör mig glad :D För jag hoppas på att jag ska ha fest eller något då, kanske barnkalas :D men jag får la se, får se vilka som kommer också. Hoppas ju självklart på att det blir en massa folk som vill fira mig. Och liksom, de flesta utav mina vänner är ju över 18, men inte alla. Så då är det kanske roligare att ha en privat fest först, o sen dra krogen nån annan gång.. ?
Jag vill ha hoppborg på min födelsedag Hihi

PUUUUUUUUUSS på hela världen!
Ikväll är det schlager :D

Thinner

Sitter i skolan, har multimeida, sjukt tråkigt och ja.. störande. Borde spela in ljud till filmen, men det ville inte Johnny, och inte fan orkar jag göra det själv xD Adde sitter o målar på filmen, den blir så grymt snygg..

Jaja, men alltså. vadå, älskling...? HAHA


PUSS <3

Killing me softly

Nu blev det lite ångestkänsla på dagen igen, FAN! du är så vacker när du är långt bort.
Jag vet inte vad jag håller på med, är jag helt säker på att detta är vad jag vill? Du kan vara så otroligt...elak, men ändå så vet jag att det är på skoj. Men det känns ju fortfarande, fast ibland har du dina fina stunder, säger massa fina saker och sånt som gör mig glad. Och då förlåter jag, igen och igen.
Every now and then I get a little bit lonley, and you're never coming round..
Du är så vacker när du ler, du är så vacker när du är sur, men sluta tjata amanda, ingen vill höra. Ingen orkar med dig.
Du är en fejk



Turn around...
Every now and then I get a little bit lonely,
and you're never coming round...
Turn around...
Every now and then I get a little bit tired,
of listening to the sound of my tears...
Turn around...
Every now and then I get a little bit nervous,
that the best of all the years have gone by...
Turn around...
Every now and then I get a little bit terrified,
and then I see the look in your eyes...
Turn around, bright eyes
Every now and then I fall apart
Turn around, bright eyes
Every now and then I fall apart

Turn around...
Every now and then I get a little bit breathless,
and I dream of something wild...
Turn around...
Every now and then I get a little bit helpless,
and I'm lying like a child in your arms...
Turn around...
Every now and then I get a little bit angry,
and I know i've got to get out AND CRY
Turn around...
Every now and then I get a little bit terrified,
but then I see the look in your eyes...
Turn around, bright eyes
Every now and then I fall apart
Turn around, bright eyes
Every now and then I fall apart

And I need you now tonight,
And I need you more than ever,
And if you only hold me tight
We'll be holding on forever,
And we'll only be making it right,
'Cause we'll never be wrong...
Together we can take it to the end of the line
Your love is like a shadow on me all of the time...
I don't know what to do and
I'm always in the dark
We're living in a powder keg
And giving off sparks!!!
I really need you tonight!!
Forever's gonna to start tonight
Forever's gonna to start tonight

Once upon a time I was falling in love
But now I'm only falling apart
There's nothing I can do
A total eclipse of the heart

Once upon a time there was light in my life
But now there's only love in the dark
Nothing I can say
A total eclipse of the heart

Turn around, bright eyes
Turn around, bright eyes

Turn around...
Every now and then I know you'll never be,
the boy you always wanted to be...
Turn around...
Every now and then I know you'll always be,
the only boy who wanted me the way that I am...
Turn around...
Every now and then I know there's no-one on the universe,
who's magical and warm as he is...
Turn around...
Every now and then I know there's nothing any better,
there's nothing that I just wouldn't do...
Turn around, bright eyes
Every now and then I fall apart
Turn around, bright eyes
Every now and then I fall apart

And I need you now tonight
And I need you more than ever
And if you only hold me tight
We'll be holding on forever
And we'll only be making it right
'Cause we'll never be wrong
Together we can take it to the end of the line
Your love is like a shadow on me all of the time
I don't know what to do
I'm always in the dark
We're living in a powder keg
And giving off sparks
I really need you tonight!
Forever's gonna to start tonight
Forever's gonna to start tonight

Once upon a time I was falling in love
But now I'm only falling apart
Nothing I can do
A total eclipse of the heart

Once upon a time there was light in my life
But now there's only love in the dark
Nothing I can say
A total eclipse of the heart
A total eclipse of the heart
A total eclipse of the heart

..Turn around bright eyes
..Turn around bright eyes, turn around..

Candyman

Att varje dag ha något att sträva efter, längta efter. Det vet jag hur det känns. Och även fast att du inte vet, älskling, du har ingen aning, så vet jag att det är underbart och att det bara kommer bli så otroligt mycket bäst.

PUSS

Breakfast in America

Idag är det så otroligt mycket bättre än vad det var igår.
Jag tror att jag typ vaknade på fel sida igår, som man säger. Men idag är det bättre. Jag somnade gott, sov gott, vaknade gott.
Och dina ord värmde varmt igår
nej men allvarligt, jag känner att jag har värsta grejen pågång, och det kommer bli så sjuuuukt skoj. Men ni får inget veta <3 För då blir det inge kul...;P
Jaja, idag då. Har just haft Ljudprod, teori, och jag somnade inte. Jag är så sjukt stolt vetty! Och snart så har vi matte, men ja...dom har nationellt prov i dag. Så vi har bara 30 minuters lektion. Men det är lugnt, det är matteprov nästa vecka. Fan jag måste verkligen lyckas, och inte få världens hjärnsläpp som jag fick förra provet, Grymt missnöjd jag är med det.. :(

och att veta att du bryr dig värmer så varmt om hjärtat...

Socker

Det känns som om du gräver in dig i dig själv, som om du bara ser ditt inre.
Du ser inte mig
Du säger så ofta att jag är den bästa du har, den enda som betyder så mycket. Men visa det då. Det är nu jag behöver det, förstå mig. Försök att förstå, att jag vill inte behöva lägga alla mina känslor på papper. För det är ju meningen att du ska förstå iallafall. Du ska kunna se lika långt in i mig som jag själv gör. Vi ska vara ett, du och jag.
Någon slutar alltid älska först

Vart försvann jag?

Nej nej, skit i mina känslor nu. Eller ja. Dom känslorna iallafall. Jag är så sjukt förkyld och ont i halsen, jag är inte helt kry känner jag verkligen. Men men. Det är väl okej, antar jag. Jag är förvirrad också, vet liksom inte vad jag ska känna eller så. Vet fortfarande inte vad jag får känna.
FÅR JAG VARA KÄR ELLER INTE? Kommer du tycka om mig, eller inte?
KYSS MIG för fan. Det är ju inte direkt så att det hänt innan (förbannelse..)


ge mig ett liv.

I've been looking for freedom

När allt kommer omkring så vet jag ju att jag har ett bra liv, och att jag borde vara sjukt lycklig och nöjd. Jag menar, jag har ju min familj, min underbara bästa familj. Och jag har alla mina underbara vänner. Men liksom. Det är så svårt att hålla skenet uppe hela tiden, snart är sommaren här, och det ska bli så skönt. Men ändå inte, för då har jag ingen som helst säkerht i mitt liv. Förra sommaren hade jag Basse, nu har jag inte ens någon pojkvän. Det känns skrämmande. Det finns ingen mer än mig själv, ingen som kan ta emot mig när jag faller, för alla mina vänner som bor här uppe har så många andra vänner och pojkvän som dom också måste umgås med liksom. Jag vill ju inte förstöra något.
Jag är rädd inför sommaren. Jag vill inte sitta inne hela tiden, jag vill ju liksom, ha ett liv.
Men det är så svårt, för jag är så rädd...jag vill bara begrava mitt ansikte i ditt bröst och bara ligga där och känna tryggheten strömma mellan oss. Men jag vet ju att det kommer aldrig att hända. Du vet ju förfan inte ens om vad jag känner. Bravo. Och jag kommer aldrig våga säga något, för jag vill inte förstöra allt. Jag är bäst på att förstöra. Jag lovar.

Vart tog mina känslor vägen? När slutade dom betyda något? När slutade jag betyda något?
När var jag någon?
Åh. Jag har så grymt svårt just nu. Och vart är säkerheten i mitt liv.? Jag vill inte.
När vi kommer tillbaka efter lovet har vi bara ett år kvar. Ett jävla år. Fyllt utav både glädje och sorg. Det har gått så otroligt snabbt dethär. Redan två år. På högstadiet kändes ett år som tio. Och det kändes som om det aldrig skulle ta slut. Ändå så stod man där dagen då vi slutade, och splittrades för alltid. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknade er, för det gör jag. Som fasen, för ni var ändå så speciella. Allt var så speciellt.
Här är alla så själviska och ja, blinda. I sitt eget ego. Jag vet inte vart jag hör hemma, om jag ens hör hemma någonstans. Jag hoppas ju självklart det, att Adde och Julia och alla andra ser på mig som en vän, en viktig vän, inte bara en börda att stå ut med i skolan. Men man vet ju aldrig hur det är liksom. Allt för ofta känner jag mig som en börda.
Jag vill bara ha någon att luta huvudet emot och känna ångesten släppa. Och jag vill att du ska bli min.

Jennie. Du är en så otroligt bra vän. Jag saknar dig, och jag önskar dig all lycka i livet och jag hoppas att vi aldrig ska glida ifrån varann. För även fast att vi inte känt varann så länge så har vi ändå hållt ihop, vi kanske inte ses så ofta, men vi har alltid lika kul när vi väl ses. Jag längtar till imorgon. Jag längtar efter dig.



<3