Hey morden days

Lollo laddade upp en bild på sin bilddagbok, som visar skillnaden mellan modeller på 90-talet och dagens modeller. & jag mår bara illa av att se alla ben som egentligen inte borde synas. Visst kan man må bra och vara smal, men när modeller börjar dö av anoerxia och liknande sjukdomar, då har det gått för långt.

Och att jag har vänner, jag tänker inte nämna några namn, som har problem med maten, gör att jag hamnar i en så konstig sits. För i början av året så hade jag en svacka, jag intalade mig själv att mat var farligt och att jag inte skulle äta och en massa sånna idiotiska saker. & nu när mina vänner känner typ likadant så känner jag mig så otroligt hjälplös, för jag vet vad spökena i hjärnan säger åt dig, oc jag vet att man bara blir arg och frustrerad av att ha någon som säger till en att äta, så jag vill inte sitta och säga det till dom. För det hjälper inte, det snarare triggar en till att äta ännu mindre.
Det jag vill säga till er, ni vet vilka ni är, att jag lyssnar alltid när ni vill prata, och jag vill bara finnas där för er, för jag älskar er mer än livet, och ni betyder allt för mig!