Love hurts

Ja, ibland gör det ont.
Men ibland gör det inte ont, jag vill inte att det ska göra ont.
Jag vill inte vara en börda, och jag hatar mig själv för att allt alltid ska handla om mig!
FÖRLÅT! älskade fina du.


förlåt.

Lemon tree

Allt är. skit.
Eller egentligen inte, absolut inte, nu överdrev jag utav bara helvete. Egentligen är det mesta bra, egentligen. Jag menar, det är lov, min finaste älskade är här, och ja, det är lov.

Men ändå på något sätt lyckas dendär jävla känslan av att allt är fel ta sig in i min hjärna och bara tränga sig fast, magen känner det också. Det är något som är på gång, och det är mitt fel om att går åt helvete.

Jag kan inte sova när du inte säger godnatt till mig, jag kan bara ligga rakt upp och ner och stirra i taket, som jag egentligen inte ens ser eftersom det är alldeles för mörkt i rummet, men jag stirrar på vad jag tror är taket, och det är bara hemskt eftersom jag bara vill ligga och hålla om dig, eller att du håller om mig, men det är felfelfel att inte säga godnatt, av mig iallafall. Jag önskar att jag kunde göra mer för dig, att din dag blivit bättre än vad den blev. Att du fortsätter älska mig,
för om du slutar klarar jag mig inte, du är ju mitt syre, mitt allt.


Älskade finaste käraste du, du lämnar mig väl aldrig?

On the radio

Aj.
Jag bara PALLAR inte mer! Kan ni inte fatta, för i helvete?! Alltså,
såhär kaosartat tror jag aldrig det har varit förut, helt ärligt. Det är bara pisssssss & det är ju fan inte mitt fel





jag vet att du försöker hjälpa, men dina handllingar har bara motsatt effekt och allt blir pissigt och du förstår inte vad jag menar när jag säger att jag vill vara vuxen, det funkar tydligen inte. Det är du som vill att jag ska bli vuxen, så försöker jag & får inte!

Jag vet inte ens vad jag ska skriva, jag är alldeles för arg och för sårad, AV ER BÅDA, för att kunna få ur mig något vettigt, jag bli bara alldeles utmattad och handlingsförlamad.

2 become 1

Kaos!
Överallt, men mest i mitt huvud.
Det blir alldeles för jätteförmkt nu.
Överbelastning av hjärnan & dess kapacitet.
Jag har saker att göra hela tiden, ton av prov,
jag måste fixa med julklappar och även med annat,
jag tror att jag dör av saknad hela veckorna och jag gråter
så att jag tror att mitt hjärta kommer torka ihop och sluta slå.

& jag vet inte vad jag kan göra åt det, det enda jag verkligen längtar till är jullovet,
det betyder att jag & jesper kan vara tillsammans länge, i tre veckor, utan uppehåll,
men samtidigt betyder det att jag först måste ta tag i massa saker, det kommer antagligen
krävas mycket tårar från min sida och kanske kommer jag förlora en viktig realtion till en viktig person.
En relation jag egentligen inte vill mista för det är en av det viktigare i mitt liv, men om han sviker så djupt som jag tror att han kommer, då kommer jag inte kunna förlåta, om han inte kommer med en riktigt bra ursäkt.

Men jag vet iallafall att det är jag & jesper mot världen, att han är allt jag har & allt jag kommer ha för alltid. Alla andra kommer försvinna, familjemedlemmar, kompisar, andra, men Jesper kommer alltid finnas kvar. & det vet jag för att under våra sex månader tillsammans har han stått ut med så mycket, och ändå så finns han kvar för mig fortfarande. Han håller alltid om, pussar alltid på, tröstar alltid, när jag verkligen behöver det.

You had me at hello.



Snälla, få helvetet att sluta.


& egentligen hade jag en bra dag idag, men den sket sig iallafall. Av alla känslor som bara strömmar genom mitt blod, jag vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska göra för att inte synas för mycket eller för att inte vara för mycket ivägen. Det enda jag kan tänka på är hur fel jag gör.
Jag vill bara gråta, hela tiden. Igår när jag pratade med jesper i telefon strömmade tårarna helt sjukt mycket, men det var för att jag kunde inte låtsas längre, varför ska jag behöva vara så stark alltid? Jag förstår inte varför jag är utnämnd till den stakre, jag som egentlgien är svagast i världen...