Cry me a river

Aj. Det gör ont. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, det finns ingen här som kan rädda mig, jag är helt ensam, och aj det gör jätteont. Jag är så förvirrad och jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag önskar att det fanns någon som kunde ta emot mig när jag faller, gång på gång på gång, men jag är ju bäst på att dölja. Så det är väl inte så konstigt, om ni inte ser. Aj.

Ingen Soldat

Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner

Dom sista drömmarna

Ibland så inser jag hur jag kan glömma bort mina vänner, och glömma bort hur mycket dom betyder för mig och hur mycket dom verkligen gör för mig. Självklart finns det vissa undantag, men samtidigt finns det en liten skara som jag vet alltid kommer stanna där, alltid alltid, och hur vet jag det? Jo, dom har stannat så länge redan, genom höga berg och djupa dalar har dom bevisat sin vänskap för mig, om och om igen, gång på gång. Jag älskar er, men jag önskar att jag kunde göra allt för er, som ni gör för mig.
Jag vill rädda er från allt det hemska, och allt det mörka, när ni behöver, jag vill ta med er ut på äventyr, jag vill leva resten av mitt liv tillsammans med er, det är ju ni som betyder!
Så låt oss upptäcka världen tillsammans, älsklingar.
I'mm yours to keep.



Foto: Frida aka. Kram90, Ey_frey, Schattera, Alpha, eller helt enkelt världen finaste fotograf <3

Frank

Det gör ont, sjukt jävla jätteont! Varför kan ni inte bara älska mig, precis som han gör? Varför? Jag vill inte veta att jag kanske blir av med mina pengar för att det gör ont i mig. Det gör jätteont, snälla någon, FÖRSTÅ NÅGON GÅNG! Det gör ont, inutimig. Det är som en kniv som skär isär mig innuti. Men att jag aldrig kommer inse att ni aldrig kommer förstå, men det är ju bara mitt fel! För det är ju jag som döljer det såfort jag går utanför dörren, när jag går ut i det osäkra, då måste jag visa mig stark, aldrig avslöja mig svag.
Jag önskar det omöjliga; att ni kunde se rakt in i mig, se kniven som förstör mig och sen rädda mig ifrån den. Jag önskar att ni kunde vara mina hjältar. Men jag måste klara mig själv.

Jag blir så sårad, tillexempel iförrgår, så satt jag hemma, ensam, lyssnade på musik och mörkret föll utanför, jag ringde Jesper för att berätta för honom hur mycket jag saknar honom, och då brast det. Satt och grät så sjukt länge, tills mamma kom hem, då såg hon att jag var ledsen. Men sen trodde hon att det gått över när jag fått mat. Det är ingen som tror att det är långvarande. Dom tror att min ångest bara är tillfällig, aldrig att jag mått dåligt konstant i flera veckor.

& juste. Jag var hos min kurator i Måndags, det kändes bra, att ha någon att luta mig mot, men inte ens hon ser hur dåligt jag mår, är jag verkligen så bra på att dölja? Jag kan inte berätta allt, dels för att jag är dålig på att uttrycka sånt, och dels för att jag inte vill att någon ska tro att jag är världens tönt, för det är jag inte. Men jag mår inte så bra. & jag vet väl att jag skulle må bättre av att prata ut, berätta ALLT jag känner, men det är svårt att hitta någon som vill lyssna på allt, det skulle nog ta ett tag. Men nu ska jag inte till kuratorn förens den 15e igen. Hjälp. Jag kommer inte komma iväg till Trollhättan i helgen heller, jag kommer sitta hemma, jag kommer dö. Långsamt, men jag vet att jag kommer dö.

Jag kommer spendera helgen nerbäddad i min säng, i mitt stökiga rum, som jag inte orkar städa, för jag orkar inte bry mig om det, med en bok i handen, telefonen i sängen, toarulle brevid mig, för att torka mina konstant rinnande tårar.

Hjälp

Ingenting

Hjälp

You've got a friend

Spelade dom på bröllopsfesten igår, så bra <3
Dom spelade Bara om min älskade väntar & För kärlekens skull i kyrkan, det var vackert, jag grät, av lycka.
Nu vill jag bara gråta utav smärta. Dålig dag idag, jättedålig dag.
Men igår var bra, mycket bra <3

Under bordet

Det kommer aldrig vara synd om mig. Ingen kommer någonsin att bry sig om lilla mig, varför skulle dom? Det finns ju så otroligt mycket viktigare saker än hur ens vän mår, eller hur! Bara för att jag skulle sitta uppe natt efter natt efter natt för er skull, om ni ville och om ni bad mig, det betyder ju absolut inte att ni måste göra detsamma för mig. Eller?

Det finns iallafall en som säger sig älska mig. Jag älskar honom också. Och han besvarar ändå sms som jag skickar, rop på hjälp, han besvarar dom på en gång och visar att han verkligen finns där. Det finns inget som betyder lika mycket. Mendetskulleverkligeninteskadaomnibryddeer Älskling. Kom till mig, stanna hos mig, föralltid.

Joy Surrender

Glöm allt jag sa, jag mår bra

One day I'll fly away

Livet är till för dig och mig, älskling. Det gör så ont att höra din röst genom telefonen igen. Hur lång tid ska det gå denhär gången? Hur många tårar ska spillas? På grund utav att jag föddes på helt fel plats. Aldrig att jag kan göra något rätt, inte ens trösta mina vänner, eller gratulera dom på födelsedagen, aldrig gör jag något rätt. Inte ens det första jag någonsin gjorde, att födas, det gjorde jag på fel ställe.
Så nu när jag ligger här i min säng och saknar dig så förbannat och precis har sett en bra film, så vill jag bara hålla om dig igen, min kropp saknar din kropp, älskling.
It's you and me, against the world. & det spelar ingen roll, hur många gånger dom säger att dom förstår, jag är säker på att ingen kommer att förstå hur stark vår kärlek är. Det är precis vad jag behöver, för att kunna överleva liksom. Jag saknar dig, det gör ont. Jag saknar hur du skrattade så att du nästan inte kunde andas, när vi såg på Idolklipp och andra idioter på YouTube häromdagen, jag saknar stoltheten i din blick när du insåg att du fått mig till att spela ett dataspel, som jag också gillade, jag saknar när du berättar hur underbart du tycker att det är att bara ligga och hålla om mig i sängen, när du berättar hur mycket vårt förhållande betyder för dig, och när du stoppar ner papperslappar i min jackficka med underbara små kärleksförklaringar på, som får mig att börja gråta på fläcken, där på stationen. Jag saknar hur du alltid säger rätt saker vid rätt tillfälle, och att vi alltid blir sams efter att vi tjabblat om sådana onödigheter som bara du och jag ser. Jag är så glad över att du följde med till Göteborg, det blev en extra timme med dig, men jag är så ledsen över att jag gjort dig ledsen nu igen, som jag alltid gör när jag åker hem. Jag mår så dåligt över det älskling, det gör ont att se den man älskar gråta, för att jag har gjort något som jag egentligen inte alls vill. Jag vill ju bara kunna stanna hos dig för alltid. Bara ligga i din säng, somna på kvällen, och inte behöva tänka på att jag någon gång ska åka hem igen, utan att kunna tänka att mitt hem är med dig, där du är, där är mitt hem. Jag vill kunna tänka så, för det är bara med dig jag känner mig helt hemma. Om någon bara kunde förstå. Kanske skulle jag kunna få plugga allt hemma, jämt och hela tiden. På distans liksom.
Älskling, jag längtar efter när vi går hand i hand på IKEA och alla andra värdelösa möbelvaruhus och väljer ut möbler till vårt kök, vårt vardagsrum, vårt sovrum; Till vårt hem. Jag längtar efter att ha nyckeln till vår lägenhet på min nyckelknippa, jag längtar till jag kan berätta för alla att jag bor med min pojkvän, min älskade sambo, i en mysig liten lägenhet, jag längtar efter dig och vårt liv tillsammans, älskling.

Nu ska jag försöka sova, läsa lite kanske, du sa till mig att ringa om jag inte kunde sova, men jag vet inte om jag kan, för jag vet hur otroligt mycket du behöver få sova, och hur söt du är när du gör det, så jag har nog inte hjärta att väcka dig. Vi får se.
Men du ska veta att jag älskar dig. Aldrig tänker jag lämna dig!
I love you, til the end of time, come what may.

/Din föralltid.

Here (in your arms)

Att bara kunna sitta här, och se på den man älskar mest i hela världen, det är så underbart, fast egentligen önskar jag att jag låg brevid honom och sov, men en hemsk känsla i magen håller mig vaken, jag vill kunna ha varje minut med honom, jag vill inte sova, vill inte förlora en endaste sekund!

Jepser, kan du bara förstå hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betyder för mig, varje dag jag lever är för dig, utan dig hade livet slutat allt för tidigt.

Where you are the one, the one,
That lies close to me.
Whispers, "Hello,
I miss you quite terribly."
I fell in love, in love,
With you suddenly.
Now there's no place else,
I could be, but,
Here in your arms.

I like,
Where you sleep,
When you sleep,
Next to me.
I like,
Where you sleep,
Here.

Our lips,
Can touch.
And our cheeks,
Can brush.
Cause our lips can touch,
Here.

Livrädd med stil

Done and done, nu har jag beställt en ny telefon.
LG KE970 Shine, kanske kan man köpa sig lite lycka då och då.

Uriel

Downdowndown, in black.
Nej, nu gör det så förbannat ont igen, varför kan du inte bara älska utan gränser? Varför får vi inte bara vara nära, utan mil?
Varför ska jag vara så förbannat rädd nu igen, för vad du eller hon eller någon annan tycker, varför kan jag inte bara få vara mig själv?
Jag får inte må dåligt, för jag har blivit vuxen, och det gör ont. För då börjar jag såklart må ännu sämre. & utan dig är det knappt uthärldigt, jag hoppas att du är medveten om det.
Jag vill så gärna komma till dig i helgen, men Camilla vill komma hit, och det är klart att jag vill att hon ska komma också, hon är bäst ju, men det bästa vore om vi alla var i trollhättan, men det kommer väl aldrig att gå?

Det är friluftsdag imorgon, som tur är så är jag sjukt förkyld och ja, jag vill verkligen inte, aldrig i livet att jag tänker göra bort mig! Jag har varit med på en friluftsdag på min skola, första i ettan, haha, jag är patetisk.

MEN FÖR I HELVETE, RÄDDA MIG UNDAN MÖRKTER NÅGON GÅNG DÅ, KOM HIT, HÅLL OM MIG, SÄG ATT DU ÄLSKAR MIG, VISA DET, OCH LÄMNA MIG ALDRIG IGEN.


Jagärbarasåräddförattfåvaraensam