torsdag 13 september 2007

Under bordet

Det kommer aldrig vara synd om mig. Ingen kommer någonsin att bry sig om lilla mig, varför skulle dom? Det finns ju så otroligt mycket viktigare saker än hur ens vän mår, eller hur! Bara för att jag skulle sitta uppe natt efter natt efter natt för er skull, om ni ville och om ni bad mig, det betyder ju absolut inte att ni måste göra detsamma för mig. Eller?

Det finns iallafall en som säger sig älska mig. Jag älskar honom också. Och han besvarar ändå sms som jag skickar, rop på hjälp, han besvarar dom på en gång och visar att han verkligen finns där. Det finns inget som betyder lika mycket. Mendetskulleverkligeninteskadaomnibryddeer Älskling. Kom till mig, stanna hos mig, föralltid.

1 kommentar:

Anonym sa...

jag försöker faktiskt... jag vet inte om det syns, men det gör jag iaf.. är kanske inte tillräkligt bra som honom.. jag vet inte <3