måndag 30 juli 2007

Pacemaker

Min nya favorit <3

Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt
Men det sitter mest i skallen
Jag tänker, grubblar, velar mer än känner, längtar, trånar och går åt
Är jag hjärtlös och förfallen?

Vi petar sönder allt och tappar allt vi nånsin kunnat nå
tills bara skulden gör oss två
Det är bara tur att hjärtat klappar, ändå

Dagen går, det mörknar strax, jag tror att det är dags att gå på fest
Vi måste göra nåt åt ledan
Vad var det som gick snett, vi gjorde rätt, nu gör vi fel i ren protest
Har vi nött varandra redan
Vi lever sönder samma dagar, vad ska vi prata om idag
Var det du som blev som jag

Alla ögonblick vi jagar, för att vara nånting mer än bra att ha
Stjärnor glittrar vackert och det vimlar
av passioner kan det tyckas
Men inga stjärnor, inga himlar
över dom som inte lyckas

Jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej, än för mig, trots allt
Det är så skönt när allt fungerar
Det skulle varit vackert, starkt och varmt, men det känns fult och kalt och kallt
Det är så trist när allt stagnerar

Och ingen vill förlora, vara den som fick ett tack
Var den som inte stack
när tankar blev för stora, och sprack

Det var jag med allt mitt snack om större ensamhet och plats att tänka på
Det var du och dina vänner
Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, hurså
Det blir fel hur man än kännerH
Det är så konstigt att försvinna, det är så dumt att stanna kvar
Så befängt att leta svar
Finns ingen eld som orkar brinna
Inga röda mattor ingen stolt fanfar
Stjärnor glittrar vackert...
Som en skymt i varandras blickar, innan allting faller loss
Som ett konstgjort litet bloss
Som en pacemaker som tickar, för oss

söndag 29 juli 2007

Long lost penpal

Om du bara kunde ringa och säga förlåt för att du varit som du har, om du bara kunde be om min förlåtelse så skulle allt bli så bra igen. Det var bäst igår och jag somnade lycklig. Jag är rädd för att jag inte kommer somna lika lycklig idag. & jag är rädd. Så otroligt rädd.

Camilla, om du bara visste hur gärna jag skulle vilja ta mig över alla hinder som livet utsätter mig för tillsammans med dig. Om du bara visste hur mycket jag önskade att jag hade styrkan som krävs. Du är en styrka för mig.


Dethär är mitt hundrade inlägg, borde man ha någon slags fest nu? Som Emil när han har täljt sin hundrade trägubbe, fast kalaset inte alls blir som han tänkt sig, för allt går bara fel. Det är likheten mellan mig och Emil i Lönneberga, allt blir bara fel.

In the end

Ibland vill jag bara höra er säga "Jag älskar dig för den du är Amanda, och jag uppskattar alltid allt du gör för mig. Jag mår bäst när du är i min närhet". Men sånt kan man ju inte begära, eller hur? För jag antar att ni inte känner så...ni mår bäst när ni är med någon annan än mig.. Ni kallar mig er bästa vän, men ändå så visar ni det inte.

Nej jag antar att jag ställer för höga krav som alltid.....


Älska mig för den jag är...

torsdag 26 juli 2007

onsdag 25 juli 2007

Dunka mig gul och blå


Jag kom hem från Antonia för ett tag sen. Helt underbart, jag trivs där, hihi.
Kom dit runt ett tiden ungefär, så satt vi och bara snackade massa skit, eller ja, hon städade, överallt, tillochmed balkongräcket..;P & så kollade vi på film, Säg att du älskar mig. Bra! Hemsk. Men ja, bra :)
& efter ett tag så kom Amanda, hon är så söt, hon hade köpt present till mig, hihi :D Två muggar, verkligen supersött, blev jätteglad och jätterörd :D Dom är så söta <3<3<3
& sen så kom det massa fler människor :O Fyra pers till, Moa, Jonas, André & Lee. Trevliga pajsare detdär, vi satt och käkade och så. Sen så blev det film - American pie, the naked mile. Såg den för inte allt för länge sen, och jag kan ju meddela att det är lite svårt när det sitter tre brunstiga killar och kommenterar allt som är naket i hela filmen. Men det var värt. Jag kom hem för inte så länge sen, och det var underbart med en heldag med Antonia, hihi. Bästa <3

Imorgon ska jag dit igen, Amanda ska klippa mig - SPÄNNANDE! Sen senare på kvällen drar vi upp på stan och går på Rix Fm festival, med Julia. Myspys :D Hoppas på att träffa en maaassa underbaringar. Hihi.

Nej, nu ska jag nog gå och lägga mig så att en till dag med en massa underbaringar kan börja, längtar!
&nu är det bara 16 dagar kvar tills jag är MYNDIG, love it!
& självklart bara 7 dagar kvar till min älskis kommer, hihi, längtar till det. <3


Love the picture by the way

tisdag 24 juli 2007

Don't tell me

Det gör ont nu igen. Jag gillar inte dethär. Du kommer inte hit än på ett tag, det är åtta dagar kvar, jag håller fortfarande räkningen, för jag längtar. Men hur ska jag reagera när du inte svarar i telefon? Okej att du sa det till mig innan, att du kanske inte skulle svara, men det känns fan helt jävla åt helvete! Du kan inte göra såhär emot mig. Jag måste ju kunna få tag på dig, eller hur, annars kommer dethär aldrig att funka. Jag skakar och jag är så förbannat rädd, hur ska jag nu kunna sova? Jag kommer inte kunna komma till ro förens du ringer mig, och tänk om du inte gör det, tänk om du struntar i att ringa? Då överlever inte jag. You can't kill me now, when you made me love you, you just cannot.

I miss you, I'll fall to a hundred pieces.

lördag 21 juli 2007

My immortal

I've been alone all along.
Jag har så svårt att sätta ord på känslorna, jag menar, inte borde jag väl må dåligt? Jag har världens finaste vänner och den bästa pojkvännen man kan önska, plus ett ganska så bra familjeliv.
Men jag fortsätter bara att sjunka, som om någon knytit fast en massa tyngder vid mina fötter och hävt ner mig i havet. Det är inte rättvist, det är det faktiskt inte.
Det är mindre än tre veckor till jag fyller år nu, och då vill jag ut och ha så sjukt skoj. Jag hoppas att jag kan det. Jag är lika osammanhängande som alltid när jag mår dåligt, jag vet liksom inte vad jag ska skriva men jag vill bara få ur mig all skit, bort bort bort. This life aint worth living.
Jag orkar inte. Kom bara hit och håll mig sällskap, för jag blir så nervös när jag är ensam. Handlingsförlamad ungefär. Jag vet inte vart jag ska tavägen, kom hit och ta hand om mig.
Bara va med mig.

Baby, would you die tonight for love? Join me in death.

747

Ont. Det gör så jävla ont. & du skrämmer mig något så fruktansvärt, jag är så rädd. En månad på måndag, och jag vill inte redan förlora dig. Vi älskar varandra, eller hur? Du är värd att dö för, ni kan skratta om ni vill, håna oss, vi rör oss ni står still.
Hela jag bara skakar, fastän jag inte vill, jag vill inte oroa mig hela tiden, jag var som lamslagen förut, imorse, jag kunde knappt käka frukost för att jag oroade mig så otroligt mycket. Förlåt Jennie för att jag var så jobbig. Sen tog vi en promenad, och pratade, och du ringde, och det kändes bra. Men nu blir jag rädd igen, du är expert på att skrämma mig, men det är ju bara bevis på hur mycket jag bryr mig om dig, och hur mycket jag älskar dig.

Jag vill bara vakna med dig brevid min sida igen.

fredag 20 juli 2007

Slutsats

Åh, jag är nog den mest svartsjuka tjejen i hela världshistorien, jag vet ju att jag kan lita på Jesper, men jag är iallafall jättejätte svartsjuk nu när han är ute och festar utan mig. USCH säger jag bara. Han ringde nyss, men vi pratade väl i typ, två sekunder och sen så sa han "jag ringer snart." och visst, det gjorde han, och han säger att du behöver inte oroa dig. men det gör jag iallafall! Ofta jag kan hjälpa det.? Alltså, nej, jag bara längtar tills natten är över och han ringer och är nykter och berättar för mig hur mycket han älskar mig. Det värmer, och nu vet jag att det är mindre än två veckor, jag håller räkningen kan jag ju berätta. Han kommer den 1a, så i onsdags var det två veckor, idag är det bara 12 dagar. Puss på min älskling. Jag älskar honom, även fast att vi inte ens varit tillsammans i en månad och jag vet att det stör vissa, men jag känner som jag gör.

Nu sitter jag iallafall hemma hos Jennie, det är sjukt ball ^^ Vi har alltid så skoj, haha :D Åkt runt i hennes lilla vrålåk några turer också. Fram och tillbaka till Maxi. Puss på dig Jennie :D Du är bra <3

Men nu ska jag fortsätta lyssna på Gyllene Tider :D

onsdag 18 juli 2007

Välkommen hit

Nej, jag vet inte.
Min syster, älskade finaste syster, fyller 16 år idag. Det går så snabbt. Jag kan inte förstå att hon är så gammal som hon är. Hon är ju min lilla syster. Och nu kommer en person och förstör. Får familjen att börja bråka igen, hon har ju skött sig, hon har ju betett sig som en människa länge nu, så kommer hon och börja bråka igen. Varför? Varför gör hon som hon gör? Hon älskar Mimmi, det är jag säker på, inte vill hon att Mimmi ska stå och gråta pågrund utav henne på sin egen födelsedag. Det är så svårt.


Don't scratch your arm it'll only get worse

måndag 16 juli 2007

Blåjeans

Upp och ner. Just nu ner. Sjukt långt ner, och jag har ingen att prata med, för Jesper svarar inte på msn, eller i telefon. & jag blir så otroligt orolig, för jag har sagt för mycket. Jag kanske skrämmer iväg honom, och det vill jag inte, han är det finaste jag har. Det absolut bästa, och jag älskar honom.
Jag träffade Jennie idag, et var mys, vi åkte ut till marieberg =) Hon supershoppade, en stav till tungan för 39 kr, vilket kap liksom =)

Nej, jag kan inte försöka längre. Jag hamnar på botten så fort jag åker hem, jag förstår bara inte varför, jag vill ju inte må dåligt, men jag vet att jag mår bättre när jag är borta. Och just nu så längtar jag bara till Jespers armar, det är det bästa stället. Men jag måste vara hemma nu, för mimmi fyller år på onsdag, så då måste ju såklart storasyster vara hemma för att fira. Ingen förstår hur jag mår när jag är här. Jag vet att det inte finns någon anledning till att må dåligt, men jag gör det iallafall. Jag hatar att vara hemma, och tanken på att han inte kommer hit förens den 1a Augusti gör så att jag vill.. jag vet inte vad. Jag skulle kunna åka ner på torsdag, men då ska jag hem till Lollo, sen på söndag åker jag och mamma till sthlm. & det är väl lika bra, jag måste ha saker att göra hela tiden, så att jag inte hinner känna saknaden bara hoppa på mig, men det är svårt, just nu vill jag bara dödödö, eller sitta på tåget påväg till honom. Eller bara ligga i hans säng med armarna runt hans midja.
Jag orkar inte mer. Jesper, kom hit och rädda mig.

söndag 8 juli 2007

Do you know

Jag sov förut, och så vaknade jag av att jag fick sms, öppnade det och läste "Darling! Köpte nyss present till dig. Mwih! Saknar dig som fan älskade vän! PUSS <3" & ingen kan förstå lyckan i att läsa det, från sin bästa vän. & senare när familjen sitter och kollar på köksporr (vill ni veta så får ni fråga..xD) / beck så ringer hon, Camilla, hon säger att hon är på fest och i bakgrunden hör jag Fredrik börja sjunga på Cara Mia - Come closer cara cara mia cara cara mia love is all we need - på ett sätt som bara jag & han förstår. & Camillas röst värmer så i själen och jag önskar så att jag var hos dom nu, Sara var också där och Camilla skulle hälsa henne. Ingen förstår hur mycket jag saknar dom, dom finaste. Dom är så sjukt underskattade, men på måndag så åker jag & julia till skåne, det blir det bästa! :D Love it! Onsdag - torsdag sover vi hos Camz, Älskade! Faan, jag längtar. Ta mig dit, nu nu nu.

And I really do wish I could satisfy everything you want from me, but I'm no more than human.

tisdag 3 juli 2007

Hey morden days

Lollo laddade upp en bild på sin bilddagbok, som visar skillnaden mellan modeller på 90-talet och dagens modeller. & jag mår bara illa av att se alla ben som egentligen inte borde synas. Visst kan man må bra och vara smal, men när modeller börjar dö av anoerxia och liknande sjukdomar, då har det gått för långt.

Och att jag har vänner, jag tänker inte nämna några namn, som har problem med maten, gör att jag hamnar i en så konstig sits. För i början av året så hade jag en svacka, jag intalade mig själv att mat var farligt och att jag inte skulle äta och en massa sånna idiotiska saker. & nu när mina vänner känner typ likadant så känner jag mig så otroligt hjälplös, för jag vet vad spökena i hjärnan säger åt dig, oc jag vet att man bara blir arg och frustrerad av att ha någon som säger till en att äta, så jag vill inte sitta och säga det till dom. För det hjälper inte, det snarare triggar en till att äta ännu mindre.
Det jag vill säga till er, ni vet vilka ni är, att jag lyssnar alltid när ni vill prata, och jag vill bara finnas där för er, för jag älskar er mer än livet, och ni betyder allt för mig!