My immortal

I've been alone all along.
Jag har så svårt att sätta ord på känslorna, jag menar, inte borde jag väl må dåligt? Jag har världens finaste vänner och den bästa pojkvännen man kan önska, plus ett ganska så bra familjeliv.
Men jag fortsätter bara att sjunka, som om någon knytit fast en massa tyngder vid mina fötter och hävt ner mig i havet. Det är inte rättvist, det är det faktiskt inte.
Det är mindre än tre veckor till jag fyller år nu, och då vill jag ut och ha så sjukt skoj. Jag hoppas att jag kan det. Jag är lika osammanhängande som alltid när jag mår dåligt, jag vet liksom inte vad jag ska skriva men jag vill bara få ur mig all skit, bort bort bort. This life aint worth living.
Jag orkar inte. Kom bara hit och håll mig sällskap, för jag blir så nervös när jag är ensam. Handlingsförlamad ungefär. Jag vet inte vart jag ska tavägen, kom hit och ta hand om mig.
Bara va med mig.

Baby, would you die tonight for love? Join me in death.