Blåjeans

Upp och ner. Just nu ner. Sjukt långt ner, och jag har ingen att prata med, för Jesper svarar inte på msn, eller i telefon. & jag blir så otroligt orolig, för jag har sagt för mycket. Jag kanske skrämmer iväg honom, och det vill jag inte, han är det finaste jag har. Det absolut bästa, och jag älskar honom.
Jag träffade Jennie idag, et var mys, vi åkte ut till marieberg =) Hon supershoppade, en stav till tungan för 39 kr, vilket kap liksom =)

Nej, jag kan inte försöka längre. Jag hamnar på botten så fort jag åker hem, jag förstår bara inte varför, jag vill ju inte må dåligt, men jag vet att jag mår bättre när jag är borta. Och just nu så längtar jag bara till Jespers armar, det är det bästa stället. Men jag måste vara hemma nu, för mimmi fyller år på onsdag, så då måste ju såklart storasyster vara hemma för att fira. Ingen förstår hur jag mår när jag är här. Jag vet att det inte finns någon anledning till att må dåligt, men jag gör det iallafall. Jag hatar att vara hemma, och tanken på att han inte kommer hit förens den 1a Augusti gör så att jag vill.. jag vet inte vad. Jag skulle kunna åka ner på torsdag, men då ska jag hem till Lollo, sen på söndag åker jag och mamma till sthlm. & det är väl lika bra, jag måste ha saker att göra hela tiden, så att jag inte hinner känna saknaden bara hoppa på mig, men det är svårt, just nu vill jag bara dödödö, eller sitta på tåget påväg till honom. Eller bara ligga i hans säng med armarna runt hans midja.
Jag orkar inte mer. Jesper, kom hit och rädda mig.