Om du bara kunde ringa och säga förlåt för att du varit som du har, om du bara kunde be om min förlåtelse så skulle allt bli så bra igen. Det var bäst igår och jag somnade lycklig. Jag är rädd för att jag inte kommer somna lika lycklig idag. & jag är rädd. Så otroligt rädd.
Camilla, om du bara visste hur gärna jag skulle vilja ta mig över alla hinder som livet utsätter mig för tillsammans med dig. Om du bara visste hur mycket jag önskade att jag hade styrkan som krävs. Du är en styrka för mig.
Dethär är mitt hundrade inlägg, borde man ha någon slags fest nu? Som Emil när han har täljt sin hundrade trägubbe, fast kalaset inte alls blir som han tänkt sig, för allt går bara fel. Det är likheten mellan mig och Emil i Lönneberga, allt blir bara fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar