Let's go to hell

No words, just dreams and reality

Big girls don't cry

Det här är en helt annan sorts ångest. Det sätter sig i halsen och jag får jättesvårt att andas. När jag läser hennes ord och inser att jag gör allt felfelfel, hela tiden. Ska jag behöva bli anklagad när jag precis berättat för henne hur dåligt jag mår? Jag gick emot allt jag egentligen vill och berättade iallafall, hon vet att jag har svårt för det, och så har hon hjärta att säga att det krävs saker från mig nu också, men jag måste få koncentera på mig själv nu och inte behöva höra att jag kanske förlorar vänner på det sättet. Men för i helvete, jag har bara brytt mig om alla andra i fler jävla års tid nu! Jag måste få se till mig själv. & jag har vänner som förstår, som just nu vet hur dåligt jag mår och som skiter i om jag är egocentrisk eller inte. För dom vill stötta mig, och dom älskar mig för den jag är. Och dom överger mig inte nu när jag behöver dom som mest. Dom förstår, och dom säger ingenting, dom erbjuder bara sin vänskap, utan att berätta hur ego jag är, JAG BEHÖVER INTE HÖRA DET NU! Dumma fan =( Vet du hur jävla ont det gör? Jag vet redan att jag har gjort fel som betett mig som jag har, men tro fan inte att du är helt oskyldig! Det är mycket pågrundav dig att jag börjat bete mig så som jag gör, och fattar du inte det själv så är du helt jävla blåst!
Men du betyder ingenting för mig längre. Jag har andra, som betyder så jävla mycket mer, som aldrig sårat mig!
Men det är en annan sorts ångest nu, det är på riktigt, ingenting är okänt för mig längre. Nu vet jag hur det är att inte kunna andas, jag trodde att jag känt ångest förut, men tänk så fel man kan ha.
Jag kan inte andas längre.

Om du lämnade mig nu

Igår släpptes singeln, men jag kan leva med att lyssna på den på myspace ett tag till.
Imorgon är det en stor dag, imorgon slipper jag vara ledsen, imorgon får jag må bra. Tillsammans med dig. Igen. Tack och lov. Det är en vecka sen idag jag åkte ifrån dig, det känns som 100 år. Men imorgon älskling.
Förresten, idag, så firar vi 2 månader också. Men det känns som 2 år! Jag älskar dig älskade älskade du, du är det finaste i mitt liv, nu och föralltid.

Jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu.

Hur jag fick dig att älska mig

We will still be friend forever. Myass.

Stoppa mig Juni (Lilla Ego)

Ska det vara såhär i livet? Ska jag inte kunna gå en dag,
utan att gråta? Förr kunde jag inte gråta, och då ville jag göra det mer än något annat, men nu vill jag inte. För varje gång jag gråter betyder att jag är ifrån dig ännu en dag. Det är inte meningen att det ska göra ont att vara kär.
Jag vill ju bara ligga i din famn, känna dina andetag mot mitt hår och höra dig viska "Jag älskar dig, Amanda" igen. Jag saknar dig, det gör så ont. Det känns som att hjärtat går sönder när jag hör dig genom telefonen, det ska inte skilja 22 mil mellan oss älskling, det ska inte ens skilja en millimeter. Det är så svårt för mig, att vara såhär långt ifrån dig. Du har tagit mitt hjärta, och det är faktiskt omöjligt att leva utan ett hjärta, det vet väl vem som helst. Så jag måste åka till dig, så att jag kan leva. Jag tänker inte ta tillbaka det, aldrig, för det är ditt nu. Men jag vill bara vara dig nära.

Skolan började idag, jag insåg att jag borde gått och lagt mig tidigare så fort klockan ringde imorse. Men jag masade mig upp efter många om och men, ringde min älskling, och tog det lugnt. Gick till skolan runt tio, och när Julia ringer och berättar att dom bytt vår klassföreståndare, till Anders, var jag påväg att vända om och gå och lägga mig i sängen igen. Jag hatar den människan, och han hatar mig. Jag blev så otroligt besviken.
Och när jag pratade med mamma förut, så sa jag att jag inte vill gå i skolan och så. Men hon förstår inte, ingen förstår hur jag känner. Jag vill inte. Jag orkar inte. Men jag vet inte hur jag ska visa för världen att jag inte orkar, ska jag stanna hemma och få dåligt samvete? Ska jag fly från Örebro och gömma mig hos min älskling? Där skulle jag nog få vara, det har han iallafall sagt, att jag alltid får komma till honom. Men just nu känns allt omöjligt och svårt. Jag åker dit på fredag, kanske ska jag låta bli att åka hem? Protestera redan nu? Visst skulle jag sakna alla människor, men om jag inte mår bra kan dom väl inte tvinga mig? Jag ska försöka se till att bli sjukskriven, men samtidigt vill jag ta studenten med dom, kanske kan jag fixa hemstudier? Iallafall litegrann. Det är ändå väldigt självständigt nu i trean.

Nej, nu ska jag gå in på mitt rum, bädda ner mig i sängen, läsa och lyssna på kent. Sen ringa min älskling och gråta i telefonen, precis som varje annan natt.

Solen i ögonen

Ligger i sängen. Imorgon är det skola. Jag vill inte, vill verkligen inte, ingen förstår ångesten. Jag vill bara vara hos min älskling igen, i hans varma famn. Slippa oroa sig för något alls. Allt är så bekymmerslöst när jag är med honom. Då finns det bara vi. &kärleken bara lyser om oss.
Det är jag & Lasse ikväll. Det är mer än ett år sen jag såg honom i brunnsparken nu, det var en förtrollad kväll, en helt underbar kväll vill jag lova :)
Men nu är det inte lika förtrollat längre, nu är allt ångestladdat och spänt. Min syster börjar på Rudbeck imorgon, min lillasyster börjar gymnasiet, det är sjukt. Och hon har världens ångest. Stackarn. Men jag försöker intala mig själv om att det inte är mycket kvar för mig nu, två terminer, som nyss var sex, sen drar jag, tänker inte stanna kvar här en sekund längre än nödvändigt. Aldrig i livet. Jag hatar örebro, vill bara komma bort. Fly hem till min älskling. Men först måste jag klara av skolan.

Stackars hon som har det bra

Det blir ingen dans

Imorse, det var det värsta på länge, det absolut värsta. Jag grät som ett litet barn, det gjorde så otroligt ont att lämna dig, den jag älskar mest. Den jag helst av allt vill tillbringa tid med. Det är ingen som förstår smärtan jag känner. Det lovar jag. Om du bara förstod, hur gärna jag missat tåget om det inte varit för Camilla. Hon kom hit idag, och det gör mig otroligt jätteglad. Men att behöva lämna dig ensam kvar i Trollhättan, det gör så inåthelvete ont, det gör så inåthelvete ont att släppa din hand och inte veta när jag får ta tag i den igen. Jag måste få veta, när får jag se dig igen? Det är inte rättvist, vi borde alltid få vara tillsammans. Vi borde inte behöva lämna varandra! Jag hatar skolan, som gör så att jag måste lämna dig. Jag skulle vara med dig varje sekund, varje minut, om det inte vore för skolan. Jag älskar dig över allt annat, och du är den bästa för mig. Jag skulle kunna rabbla upp bra saker om dig hela natten, hela mitt liv. Men det får räcka för nu, jag ska vänta på att mina bilder laddar klart, sen ska jag ringa dig och säga godnatt.
Godnatt min skatt, min älskade finaste du.
Jesper Ludvigsson, jag kan inte ens stå när du inte ser på.

Livrädd med stil

Jag är hemma hos min älskling, det finns inget bättre, han är den absolut bästa som finns. Helt sjukt, jag är inte trött, fast jag somnade runt fyra. Imorgon ska jag åka hem, för Camilla kommer till mig imorgon, det är obeskrivligt bra! Puss på henne.
Nu ska jag gå o gosa med min älsk, ursäkta röran <3

Mr Brightside

& allt försvann. Lyckan och allt finns här, men nu är det sorg, olycka och osäkerhet. Vad vill jag med livet? Vad vill alla andra med mitt liv? Kommer jag härifrån tillräckligt snabbt eller kommer jag dö här? Kommer vi fortfarande älska? Eller rättare sagt, kommer du fortsätta älska?
Allt är bara osäkerhet, och jag har erkänt att jag är livrädd för kärleken, men jag kan inte neka mina känslor och säga att jag inte vill, för jag vill, mer än någonsin för allt är ändå bra med honom. Det finaste som finns.

Baby, just put the ring on my finger

Sen du var här

Älskling är här. Han får mig att börja gråta, på ett bra sätt liksom. Han får ur mig ord som ingen annan skulle stanna kvar för att höra, men ändå så ligger han kvar brevid mig i sängen med båda armarna omkring mig och viskar tröstande ord, han vågar lyssna, som ingen annan gör.

Han är bäst, vart har han varit hela mitt liv?

Vacker

du kan ändå inte säga att jag inte försöker. För jag försöker förfan mer än vad du gör, du bara sitter på ditt feta jävla arsle och klagar, klagar på saker som du har makt över, saker som du kan förändra, men när jag försöker, ger du inget som helst gensvar. & jag kan meddela att det är sjukligt störande. Varför är det alltid jag som ska lägga manken till och sen få dåligt samvete? Varför i hela fridens namn är det så? Är det någon som kan förklara det för mig?

Jaja, skit i dig nu, du börjar iallafall gå mig på nerverna och jag vet att det finns andra för mig.
Idag kommer min älskpälsksötnöt hit, and me so happiii :D Haha, jag har planer på att inte sova inatt, för klockan 09.00 släpps extrabiljetterna till Kent, och jag vet att om jag somnar nu så finns det ingen chans att jag vaknar till dess imorgon. Så det blir till att hålla sig vaken. Sen klockan 10.48 rullar älsklingens tåg in på stationen och då ska jag stå där och vinka och hoppa och skrika. Haha nej, kanske inte så extremt, men jag kommer iallafall bli överlycklig av att se honom igen, det har gått alldeles för lång tid.. :(

Nu ska jag gå och tvätta ansiktet, hoppas på att jag vaknar till lite, sen in på rummet, plocka undan lite och ringa pälsk.

And i know that i've got so much more than you, i know you want to be just like me...