Det blir ingen dans

Imorse, det var det värsta på länge, det absolut värsta. Jag grät som ett litet barn, det gjorde så otroligt ont att lämna dig, den jag älskar mest. Den jag helst av allt vill tillbringa tid med. Det är ingen som förstår smärtan jag känner. Det lovar jag. Om du bara förstod, hur gärna jag missat tåget om det inte varit för Camilla. Hon kom hit idag, och det gör mig otroligt jätteglad. Men att behöva lämna dig ensam kvar i Trollhättan, det gör så inåthelvete ont, det gör så inåthelvete ont att släppa din hand och inte veta när jag får ta tag i den igen. Jag måste få veta, när får jag se dig igen? Det är inte rättvist, vi borde alltid få vara tillsammans. Vi borde inte behöva lämna varandra! Jag hatar skolan, som gör så att jag måste lämna dig. Jag skulle vara med dig varje sekund, varje minut, om det inte vore för skolan. Jag älskar dig över allt annat, och du är den bästa för mig. Jag skulle kunna rabbla upp bra saker om dig hela natten, hela mitt liv. Men det får räcka för nu, jag ska vänta på att mina bilder laddar klart, sen ska jag ringa dig och säga godnatt.
Godnatt min skatt, min älskade finaste du.
Jesper Ludvigsson, jag kan inte ens stå när du inte ser på.