Big girls don't cry

Det här är en helt annan sorts ångest. Det sätter sig i halsen och jag får jättesvårt att andas. När jag läser hennes ord och inser att jag gör allt felfelfel, hela tiden. Ska jag behöva bli anklagad när jag precis berättat för henne hur dåligt jag mår? Jag gick emot allt jag egentligen vill och berättade iallafall, hon vet att jag har svårt för det, och så har hon hjärta att säga att det krävs saker från mig nu också, men jag måste få koncentera på mig själv nu och inte behöva höra att jag kanske förlorar vänner på det sättet. Men för i helvete, jag har bara brytt mig om alla andra i fler jävla års tid nu! Jag måste få se till mig själv. & jag har vänner som förstår, som just nu vet hur dåligt jag mår och som skiter i om jag är egocentrisk eller inte. För dom vill stötta mig, och dom älskar mig för den jag är. Och dom överger mig inte nu när jag behöver dom som mest. Dom förstår, och dom säger ingenting, dom erbjuder bara sin vänskap, utan att berätta hur ego jag är, JAG BEHÖVER INTE HÖRA DET NU! Dumma fan =( Vet du hur jävla ont det gör? Jag vet redan att jag har gjort fel som betett mig som jag har, men tro fan inte att du är helt oskyldig! Det är mycket pågrundav dig att jag börjat bete mig så som jag gör, och fattar du inte det själv så är du helt jävla blåst!
Men du betyder ingenting för mig längre. Jag har andra, som betyder så jävla mycket mer, som aldrig sårat mig!
Men det är en annan sorts ångest nu, det är på riktigt, ingenting är okänt för mig längre. Nu vet jag hur det är att inte kunna andas, jag trodde att jag känt ångest förut, men tänk så fel man kan ha.
Jag kan inte andas längre.