Älskling är här. Han får mig att börja gråta, på ett bra sätt liksom. Han får ur mig ord som ingen annan skulle stanna kvar för att höra, men ändå så ligger han kvar brevid mig i sängen med båda armarna omkring mig och viskar tröstande ord, han vågar lyssna, som ingen annan gör.
Han är bäst, vart har han varit hela mitt liv?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar