utan att gråta? Förr kunde jag inte gråta, och då ville jag göra det mer än något annat, men nu vill jag inte. För varje gång jag gråter betyder att jag är ifrån dig ännu en dag. Det är inte meningen att det ska göra ont att vara kär.
Jag vill ju bara ligga i din famn, känna dina andetag mot mitt hår och höra dig viska "Jag älskar dig, Amanda" igen. Jag saknar dig, det gör så ont. Det känns som att hjärtat går sönder när jag hör dig genom telefonen, det ska inte skilja 22 mil mellan oss älskling, det ska inte ens skilja en millimeter. Det är så svårt för mig, att vara såhär långt ifrån dig. Du har tagit mitt hjärta, och det är faktiskt omöjligt att leva utan ett hjärta, det vet väl vem som helst. Så jag måste åka till dig, så att jag kan leva. Jag tänker inte ta tillbaka det, aldrig, för det är ditt nu. Men jag vill bara vara dig nära.
Skolan började idag, jag insåg att jag borde gått och lagt mig tidigare så fort klockan ringde imorse. Men jag masade mig upp efter många om och men, ringde min älskling, och tog det lugnt. Gick till skolan runt tio, och när Julia ringer och berättar att dom bytt vår klassföreståndare, till Anders, var jag påväg att vända om och gå och lägga mig i sängen igen. Jag hatar den människan, och han hatar mig. Jag blev så otroligt besviken.
Och när jag pratade med mamma förut, så sa jag att jag inte vill gå i skolan och så. Men hon förstår inte, ingen förstår hur jag känner. Jag vill inte. Jag orkar inte. Men jag vet inte hur jag ska visa för världen att jag inte orkar, ska jag stanna hemma och få dåligt samvete? Ska jag fly från Örebro och gömma mig hos min älskling? Där skulle jag nog få vara, det har han iallafall sagt, att jag alltid får komma till honom. Men just nu känns allt omöjligt och svårt. Jag åker dit på fredag, kanske ska jag låta bli att åka hem? Protestera redan nu? Visst skulle jag sakna alla människor, men om jag inte mår bra kan dom väl inte tvinga mig? Jag ska försöka se till att bli sjukskriven, men samtidigt vill jag ta studenten med dom, kanske kan jag fixa hemstudier? Iallafall litegrann. Det är ändå väldigt självständigt nu i trean.
Nej, nu ska jag gå in på mitt rum, bädda ner mig i sängen, läsa och lyssna på kent. Sen ringa min älskling och gråta i telefonen, precis som varje annan natt.
1 kommentar:
Du ska göra det som du mår bäst av, det är det viktigaste! Vill bara att du ska veta att tiden kommer kännas längre när du inte är i skolan. Och om du får hemstudier hoppas jag att dina lärare hjälper dig bättre än mina! älskar dig, finns här för dig <3//Lollo
Skicka en kommentar