Ont. Det gör så jävla ont. & du skrämmer mig något så fruktansvärt, jag är så rädd. En månad på måndag, och jag vill inte redan förlora dig. Vi älskar varandra, eller hur? Du är värd att dö för, ni kan skratta om ni vill, håna oss, vi rör oss ni står still.
Hela jag bara skakar, fastän jag inte vill, jag vill inte oroa mig hela tiden, jag var som lamslagen förut, imorse, jag kunde knappt käka frukost för att jag oroade mig så otroligt mycket. Förlåt Jennie för att jag var så jobbig. Sen tog vi en promenad, och pratade, och du ringde, och det kändes bra. Men nu blir jag rädd igen, du är expert på att skrämma mig, men det är ju bara bevis på hur mycket jag bryr mig om dig, och hur mycket jag älskar dig.
Jag vill bara vakna med dig brevid min sida igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar