onsdag 26 september 2007

Cry me a river

Aj. Det gör ont. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, det finns ingen här som kan rädda mig, jag är helt ensam, och aj det gör jätteont. Jag är så förvirrad och jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag önskar att det fanns någon som kunde ta emot mig när jag faller, gång på gång på gång, men jag är ju bäst på att dölja. Så det är väl inte så konstigt, om ni inte ser. Aj.

Inga kommentarer: