måndag 10 september 2007

One day I'll fly away

Livet är till för dig och mig, älskling. Det gör så ont att höra din röst genom telefonen igen. Hur lång tid ska det gå denhär gången? Hur många tårar ska spillas? På grund utav att jag föddes på helt fel plats. Aldrig att jag kan göra något rätt, inte ens trösta mina vänner, eller gratulera dom på födelsedagen, aldrig gör jag något rätt. Inte ens det första jag någonsin gjorde, att födas, det gjorde jag på fel ställe.
Så nu när jag ligger här i min säng och saknar dig så förbannat och precis har sett en bra film, så vill jag bara hålla om dig igen, min kropp saknar din kropp, älskling.
It's you and me, against the world. & det spelar ingen roll, hur många gånger dom säger att dom förstår, jag är säker på att ingen kommer att förstå hur stark vår kärlek är. Det är precis vad jag behöver, för att kunna överleva liksom. Jag saknar dig, det gör ont. Jag saknar hur du skrattade så att du nästan inte kunde andas, när vi såg på Idolklipp och andra idioter på YouTube häromdagen, jag saknar stoltheten i din blick när du insåg att du fått mig till att spela ett dataspel, som jag också gillade, jag saknar när du berättar hur underbart du tycker att det är att bara ligga och hålla om mig i sängen, när du berättar hur mycket vårt förhållande betyder för dig, och när du stoppar ner papperslappar i min jackficka med underbara små kärleksförklaringar på, som får mig att börja gråta på fläcken, där på stationen. Jag saknar hur du alltid säger rätt saker vid rätt tillfälle, och att vi alltid blir sams efter att vi tjabblat om sådana onödigheter som bara du och jag ser. Jag är så glad över att du följde med till Göteborg, det blev en extra timme med dig, men jag är så ledsen över att jag gjort dig ledsen nu igen, som jag alltid gör när jag åker hem. Jag mår så dåligt över det älskling, det gör ont att se den man älskar gråta, för att jag har gjort något som jag egentligen inte alls vill. Jag vill ju bara kunna stanna hos dig för alltid. Bara ligga i din säng, somna på kvällen, och inte behöva tänka på att jag någon gång ska åka hem igen, utan att kunna tänka att mitt hem är med dig, där du är, där är mitt hem. Jag vill kunna tänka så, för det är bara med dig jag känner mig helt hemma. Om någon bara kunde förstå. Kanske skulle jag kunna få plugga allt hemma, jämt och hela tiden. På distans liksom.
Älskling, jag längtar efter när vi går hand i hand på IKEA och alla andra värdelösa möbelvaruhus och väljer ut möbler till vårt kök, vårt vardagsrum, vårt sovrum; Till vårt hem. Jag längtar efter att ha nyckeln till vår lägenhet på min nyckelknippa, jag längtar till jag kan berätta för alla att jag bor med min pojkvän, min älskade sambo, i en mysig liten lägenhet, jag längtar efter dig och vårt liv tillsammans, älskling.

Nu ska jag försöka sova, läsa lite kanske, du sa till mig att ringa om jag inte kunde sova, men jag vet inte om jag kan, för jag vet hur otroligt mycket du behöver få sova, och hur söt du är när du gör det, så jag har nog inte hjärta att väcka dig. Vi får se.
Men du ska veta att jag älskar dig. Aldrig tänker jag lämna dig!
I love you, til the end of time, come what may.

/Din föralltid.

Inga kommentarer: