Nej, nu gör det så förbannat ont igen, varför kan du inte bara älska utan gränser? Varför får vi inte bara vara nära, utan mil?
Varför ska jag vara så förbannat rädd nu igen, för vad du eller hon eller någon annan tycker, varför kan jag inte bara få vara mig själv?
Jag får inte må dåligt, för jag har blivit vuxen, och det gör ont. För då börjar jag såklart må ännu sämre. & utan dig är det knappt uthärldigt, jag hoppas att du är medveten om det.
Jag vill så gärna komma till dig i helgen, men Camilla vill komma hit, och det är klart att jag vill att hon ska komma också, hon är bäst ju, men det bästa vore om vi alla var i trollhättan, men det kommer väl aldrig att gå?
Det är friluftsdag imorgon, som tur är så är jag sjukt förkyld och ja, jag vill verkligen inte, aldrig i livet att jag tänker göra bort mig! Jag har varit med på en friluftsdag på min skola, första i ettan, haha, jag är patetisk.
MEN FÖR I HELVETE, RÄDDA MIG UNDAN MÖRKTER NÅGON GÅNG DÅ, KOM HIT, HÅLL OM MIG, SÄG ATT DU ÄLSKAR MIG, VISA DET, OCH LÄMNA MIG ALDRIG IGEN.
Jagärbarasåräddförattfåvaraensam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar