Lemon tree

Allt är. skit.
Eller egentligen inte, absolut inte, nu överdrev jag utav bara helvete. Egentligen är det mesta bra, egentligen. Jag menar, det är lov, min finaste älskade är här, och ja, det är lov.

Men ändå på något sätt lyckas dendär jävla känslan av att allt är fel ta sig in i min hjärna och bara tränga sig fast, magen känner det också. Det är något som är på gång, och det är mitt fel om att går åt helvete.

Jag kan inte sova när du inte säger godnatt till mig, jag kan bara ligga rakt upp och ner och stirra i taket, som jag egentligen inte ens ser eftersom det är alldeles för mörkt i rummet, men jag stirrar på vad jag tror är taket, och det är bara hemskt eftersom jag bara vill ligga och hålla om dig, eller att du håller om mig, men det är felfelfel att inte säga godnatt, av mig iallafall. Jag önskar att jag kunde göra mer för dig, att din dag blivit bättre än vad den blev. Att du fortsätter älska mig,
för om du slutar klarar jag mig inte, du är ju mitt syre, mitt allt.


Älskade finaste käraste du, du lämnar mig väl aldrig?