2 become 1

Kaos!
Överallt, men mest i mitt huvud.
Det blir alldeles för jätteförmkt nu.
Överbelastning av hjärnan & dess kapacitet.
Jag har saker att göra hela tiden, ton av prov,
jag måste fixa med julklappar och även med annat,
jag tror att jag dör av saknad hela veckorna och jag gråter
så att jag tror att mitt hjärta kommer torka ihop och sluta slå.

& jag vet inte vad jag kan göra åt det, det enda jag verkligen längtar till är jullovet,
det betyder att jag & jesper kan vara tillsammans länge, i tre veckor, utan uppehåll,
men samtidigt betyder det att jag först måste ta tag i massa saker, det kommer antagligen
krävas mycket tårar från min sida och kanske kommer jag förlora en viktig realtion till en viktig person.
En relation jag egentligen inte vill mista för det är en av det viktigare i mitt liv, men om han sviker så djupt som jag tror att han kommer, då kommer jag inte kunna förlåta, om han inte kommer med en riktigt bra ursäkt.

Men jag vet iallafall att det är jag & jesper mot världen, att han är allt jag har & allt jag kommer ha för alltid. Alla andra kommer försvinna, familjemedlemmar, kompisar, andra, men Jesper kommer alltid finnas kvar. & det vet jag för att under våra sex månader tillsammans har han stått ut med så mycket, och ändå så finns han kvar för mig fortfarande. Han håller alltid om, pussar alltid på, tröstar alltid, när jag verkligen behöver det.

You had me at hello.



Snälla, få helvetet att sluta.


& egentligen hade jag en bra dag idag, men den sket sig iallafall. Av alla känslor som bara strömmar genom mitt blod, jag vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska göra för att inte synas för mycket eller för att inte vara för mycket ivägen. Det enda jag kan tänka på är hur fel jag gör.
Jag vill bara gråta, hela tiden. Igår när jag pratade med jesper i telefon strömmade tårarna helt sjukt mycket, men det var för att jag kunde inte låtsas längre, varför ska jag behöva vara så stark alltid? Jag förstår inte varför jag är utnämnd till den stakre, jag som egentlgien är svagast i världen...