Bottleneck Barbiturate

Jag kom hem för ett tag sedan, 45 minuter kanske. Men det spelar ingen roll alls faktiskt.
Det är inte så värst mycket som spelar någon roll alls just nu. Jag har bara lust att åka långt långt bort och bara sluta bry mig. Jag vet att sommaren är runt hörnet bara, men jag blir så otroligt otålig och jag vill bara bort, nu nu nu.
Jag hatar allt som har med skolan att göra. Kom & kidnappa mig, jag skulle inte säga nej.

Jaha, dagen då. Den har varit bra överlag, fast visst har man sina dalar ibland. Mina tycks komma allt oftare nu. Jag fikade med Julia & Jocke efter skolan, dom är bra, that's a fact liksom. Sen så träffade jag pappa, gick hem till honom, där min älskade syster var, hon som fyller två idag nivet. Hon är expert på att göra mig på bra humör. Ni anar inte känslan av att ha hennes små armar hårt omkring min hals. Eller hur det känns att se det leendet hon ger mig när hon ser att det är jag som kommer. Jag kan knappt vänta till på Fredag att få träffa henne.

Påtal om på fredag, kanske ska träffa Linda då, det skulle vara mysigt <33

Jag hatar denhär känslan som ligger och gnager, känslan av att vara helt tömd på kraft, energi och känslor. Jag har massa att göra, engelska arbetena bara hopar sig, men jag orkar verkligen inte ta tag i det, men jag vill liksom inte mista mitt MVG i engelskan. Men jag har en känsla av att jag kommer göra det, finns inte en chans att jag pallar detta. Jag måste fixa det på nåt sätt. Går jag & lägger mig nu så kan jag ställa klockan på tre, eller något, så kan jag gå upp då & fixa det sista. Fan, jag har ett SOarbete också.