Leave me alone

När inte ens jag ser något skoj i att sitta vid datorn så är det något som är riktigt illa. Det tror jag att alla mina vänner (alla...?) kan hålla med om.
Iallafall. Ångesten sitter i halsen och jag vet liksom inte riktigt varför. Jag har haft en okej helg, helt ensam dock eftersom att ingen vill umgås med mig.

Igår när jag skulle sova kom jag och tänka på livet. Vad är meningen med det? & att veta att en dag så kommer jag att dö. Det är liksom ingenting jag kan göra åt det, men jag är verkligen livrädd för att dö. Jag vågar fan inte göra det. Jag har ju ingen aning om vad som kommer att hända efter. Men jag vågar inte dö!

Och allt skrämmer mig så fruktansvärt. Jag vågar inte leva, jag vågar inte hoppas på något. Gång på gång tänker jag att jag ska skita i allt vad skolan heter, för om 100 år kommer det iallafall inte spela någon roll. Och jag inser att det inte finns någon mening med livet, vilken är meningen med att man ska gå omkring och oroa sig och sköta sig och må dåligt när man ändå ska dö senare? Jag fattar inte. Jag hatar livet och jag är livrädd för det. Men jag vågar inte dö.

Vad är det för fel på mig?