Chasing cars

Jag är hemma från paradiset nu, och jag är inte det minsta glad över det. visst ska det bli jätteskoj att träffa adde och alla andra i skolan imorgon, men så mycket hellre jag hade vaknat i camillas säng och veta att, idag ska jag få umgås med den bästa människan. Det är den bästa känslan som finns. Det lovar jag.
Imorse när jag vaknade hade hon redan gått upp, för hon skulle till skolan ju, men jag kände att, jag vill inte resa på mig, för det betyder att jag måste åka hem. Och sen när jag o fredrik kollade film så kände jag verkligen inte för att gå ut och ta mig till bussen, för det betydde ju även det att jag måste åka hem.
När jag satte mig på bussen till gbg kände jag världens våg utav ångest bara rasa över mig, jag visste inte att det var möjligt. Jag vill bara springa av bussen, låta bli att åka hem. Jag älskar skåne över allt annat, det finns inget bättre ställe.
Och alltså, alla människorna <3
Det här låter ju bara som svammel.. Men jag vet liksom inte hur jag ska uttrycka mig. Hur jag ska få er att förstå att det finns inget bättre, än att vakna på morgonen och veta att man får umgås med sin bästa vän hela dagen.
Och jag hatar att dom här 6 dagarna gick så förbannat fort. Jag har väntat i vad som känns som en evighet, sen försvinner dom på några sekunder.
Jag hatar det.


Jag älskar dig!