Jag älskar att ha alla emot mig. ÄLSKAR det verkligen...alltså. fyfan. varför kan jag inte bara få vara nära, dig, nu...? Att det ska vara så förbaskat svårt, att inte kunna få som man vill. Jag har varit hemma inte alls så länge, och jag vet inte hur många gånger mitt humör har pendlat upp och ner, och jag mår ju inte direkt bra av det liksom. Att jag inte kan få ligga på samma nivå mer än en, kanske två, dagar i rad. Det är sjukt jobbigt och sjukt störande. Och jag vill vill vill inte.
Jag har en sjukt tråkig helg inför mig, bara en massa plugg.
Men jag måste ju. För jag måste få saker och ting gjorda liksom.
Jag kan inte kugga påljudprod. provet om två veckor. Och jag kan inte kugga på digitalteknikprovet heller.
Jag kan inte kugga mitt liv..
Jag vill ju bara vara nära.
När blev jag så fel och omodern...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar